– Sierra this is UN Two-Zero, Road Recce is Charlie.
– UN Two-Zero Copy that, Sierra Out.
Ett kort samtal via kortvågsradion innebär början till slutet på ytterligare en dag i Kashmir.
Svetten rinner längs med ryggraden, temperaturen i bilen är dryga 30 plusgrader. Dagens uppgift är nästan klar då vi stannar vid inpasseringskontrollen till vår förläggning. Bommen åker upp och vi får en glad vinkning och en honnör av soldaterna.
Vi kan snirkla oss genom de hinder som finns innanför grinden innan vi når ”vår” fältstation. De flesta av fältstationerna i Kashmir ligger placerade inom ett större militärt komplex, oftast högkvarter för en eller flera brigadstaber, och är oftast bemannade av 2-3 militära observatörer. Vår byggnad är dock vår egen där vi kan husera efter eget behag, inom vissa gränser givetvis.
Vi parkerar vår bil och börjar lasta ur och tömma bilen på all utrustning vi använt under dagens uppdrag. Egen personlig packning, skyddsväst och hjälm men även annan ”överlevnadsutrustning” ska lastas ur. Den uppdragsspecifika utrustningen ska återställas, en kikare som bara den väger dryga 20kg, och sambandsutrustning, GPS och inte minst papper såsom kartor och skisser. Det tar en stund och svetten lackar, egentligen vill man bara kasta av sig uniformen och fram för allt ta av sig kängorna, men arbetet är långt ifrån klart.
Morgondagens jobb börjar idag
Morgondagens uppgift börjar i viss mån redan dagen innan, all utrustning måste vara klar att användas dygnet runt, alla dagar i veckan. Då all utrustning är undanstuvad på sin avsedda plats är det äntligen dags att ta av sig skorna.
Stiger in i mitt rum, det är inte lyxutrustat men det är tak över huvudet. Där finns två sängar och några garderober. En takfläkt susar stillsamt i taket och lyckas röra runt i den varma luften. Efter ett snabbt ombyte till bekvämare klädsel (om så önskas) samlas teamet och går igenom dagens uppdrag.
Vad har vi sett? Vilka lärdomar har vi gjort? Vad ska stå i rapporten till vår chef? Vi har alltid en vakthavande officer, dennes ansvar är bland annat att författa dagens rapport. Är det av rutinkaraktär sker det via radio men är det något särskilt eller något som är känsligt så blir det en skriftlig rapport som måste överlämnas personligen till vårt högkvarter. Det låter betydligt enklare än vad det är, vårt högkvarter ligger ju inte nästgårds precis.
Klockan börjar närma sig middag och är man yngst (oberoende av grad) i missionen så är man automatiskt ”Messing Officer”. Det innebär att ansvaret för all mat åligger denna person. Hemma i Sverige är det enkelt att köpa och laga mat, maten är oftast av bra kvalitet och utbudet är enormt samt att vi faktiskt har en liknande syn på vad som är gott och mindre gott.
Här i Kashmir är mycket annorlunda, hänsyn måste tas till kollegornas tycke och smak samt, inte minst, vad som finns tillgängligt att köpa. Kyckling och ris finns det gott om och efter tre månader med kyckling/ris som basvara är man ganska sugen på en biffstek.
Livsmedelshygien är viktigt
Hygien är en mycket viktig faktor och fram för allt livsmedelshygien men tro inte att samma regler gäller här som hemma i Sverige. Det tar tid och kostar en del energi att kontrollera detta. Å andra sidan så finns det rengöringsmedel här som nästan gränsar till kemiska stridsmedel, fruktansvärt starka är de i alla fall.
Vatten finns det gott om i denna del av världen men på grund av osäkerheter kring kvaliteten så undviker vi att använda kranvatten till matlagning. Vi borstar till och med tänderna i flaskvatten. Då man duschar gäller det att hålla munnen stängd, annars är det nästan garanterat att man blir magsjuk eller värre.
Innan middag försöker de flesta träna, sova en stund eller slappna av på valfritt sätt. Värmen tar en del energi och det finns väl en viss anspänning under tiden vi löser våra uppgifter så denna stund på dagen är viktig.
Träning på fritiden
Förutsättningarna för att kunna träna är mycket olika mellan de olika stationerna. På vissa finns det tennis, squash, badminton och styrketräning och på andra finns det knappt något alls. Löpträning kan man ju göra i princip överallt men oftast är vi begränsade till att löpträna inom anläggningen. Om man har tur så kan man hitta en slinga på 400-700 meter att springa. Kul? Nä inte så värst men det är viktigt att hålla igång kroppen.
Några av fältstationerna är belägna på höjder (cirka 2500 meter över havet) som våra kroppar inte är fysiskt anpassade för. Det kräver att vi vistas på denna höjd en till två veckor för att vi ska kunna acklimatisera oss till den lägre halt av syre som är på dessa höjder. Detta är särskilt viktigt då vi arbetar på höjder upp till 4700 meter där det är ännu mindre syre. Alla rörelser på dessa höjder blir mycket jobbiga och man rör sig långsamt och stressar inte, andas långsamt och djupt.
På grund av att vi inte har den tid som krävs för att korrekt kunna acklimatisera oss enligt konstens alla regler så kan vi inte övernatta på dessa höjder. När vi har avslutat vårt jobb för dagen så måste vi tillbaka under 3000meter för att inte drabbas av höjdsjuka.
Middag med planering
Middagen serveras, oftast kyckling och ris i någon form, ibland är det god mat, ibland mindre god men äta måste man oavsett vilket. Svenska ”lyxproblem” existerar inte här, maten som serveras är maten man äter!
Middagen är också ett tillfälle att prata om dagen som passerat och göra upp de sista detaljerna för morgondagen. Tidpunkten för middag är lite senare än vad vi är vana vid hemifrån, oftast äter vi vid 19-tiden. Solen har gått ner och temperaturen börjar sjunka under +30.
Efter middagsmaten är det valfria aktiviteter, stationschefen har oftast lite pappersarbete att göra. Läsa böcker, hålla kontakten med familj och vänner via internet, titta på en film antingen på tv eller i den egna datorn är några exempel på aktiviteter.
Tid för egna reflektioner kan också vara viktigt, man blir utsatt för massvis med nya intryck varje dag. Det handlar om främmande språk, anspänningen att befinna sig i ett, de facto, krigsområde, att inte kunna utrycka sig på sitt modersmål, främmande kulturer och beteenden.
Mina ögon fastnar på klädhängaren där min FN-blå basker hänger, tankarna far iväg. Vad innebär det egentligen att vara i FN-tjänst? symboliken i den ljusblå FN-färgen? En tanke far iväg till alla de FN-soldater som offrat så mycket sedan FN grundades.
Dessa små reflektioner på kvällskvisten slutar med att ögonlocken blir tunga och till suset av den eviga fläkten somnar man.
Ännu en dag i fredens tjänst är till ända.