I början av april omgrupperade ett team om 13 soldater och officerare från provinskontoret i Aybak till den svensk-finska huvudcampen i Mazar-e-Sharif. Beslutet att flytta truppen och stänga kontoret togs efter att det framkommit hot mot posteringen.
Överstelöjtnant Peter Nilsson stabschef för den svensk-finska styrkan förklarar att man valde att temporärt flytta på soldaterna i Aybak för att undvika att situationen vid en eventuell demonstration skulle eskalera och urarta.
– Vår förmåga att försvara oss själva var inte problemet utan vi ville undvika eventuella civila förluster om situationen blev våldsam. Erfarenheter från den 1 april och attacken mot FN-kontoret i Mazar-e Sharif visar att en demonstration kan urarta mycket snabbt. En liknande situation med döda civila skulle förstöra vår möjlighet att lösa våra säkerhetsuppgifter i provinsen för lång tid framöver, och det ville vi undvika, säger han.
Efter omgrupperingen till Camp Northern Lights har den svenska styrkan haft patruller på plats i Aybak. Campen, som ligger cirka 17 kilometer norr om Aybak, är under konstruktion och tills den är färdigställd utgår personalen från Camp Northern Lights. Samarbete med de afghanska säkerhetsstyrkorna (ANSF) är fortfarande nära.
Beslut om flytt i februari
Men att flytta samverkansteamet och stänga provinskontoret var inte bara en konsekvens av de hot som framkommit.
- Vi anpassar hela tiden säkerhetsarbetet för att passa Isaf:s övergripande plan för stödet till ANSF. Vi har exempelvis gått ifrån MOT-systemet (Military Observation Team) i en decentraliserad gruppering, med små team med inhämtnings- och observationsuppgifter, till reducerade skyttekompanier i en mer centraliserad gruppering vid färre camper. Skyttekompanierna stöttar sina afghanska kollegor i ANSF-ledda operationer och patruller, säger Peter Nilsson.
Förändringarna i de svenska och finska truppbidragen samt tillväxten inom ANA medförde att Sverige och Finland redan i februari beslutade att inte bygga den camp som var tänkt att ersätta provinskontoret i Aybak. Att gruppera tillsammans med ANA vid den nya basen i Hasrat-e Sultan blev en bättre lösning som kommer att stärka samarbetet och möjligheten att ge stöd.
– Vi kommer fortsätta att patrullera tillsammans med armén och polisen i området och deltar på de säkerhetsmöten som provinsen har där vi koordinerar våra respektive resurser för bästa möjliga uteffekt, säger Peter Nilsson.
Kritik från befolkningen i Aybak
Det har framkommit kritik mot de svensk-finska soldaterna bland annat mot stora fordon som blockerar vägen, högljudda elverk som släpper ut rök och att våra soldater sitter på soldäck i bar överkropp och att de har fotograferat ut över staden.
Kritiken är inte ny men det är absolut ingenting man tar lätt på. Åtgärder har vidtagits för att till exempel minska rökutsläpp genom att förlänga skorstenen och sätta upp skydd kring soldäcket, för att man inte ska uppfattas som kränkande mot omgivningen.
Att bedriva militär verksamhet i ett bostadsområde är en utmaning och något som blivit svårare i och med att uppdraget förändrats bland annat med fler tyngre fordon. Det är skillnad på hur mycket plats man tar och hur mycket väsen man gör om man är ett litet samverkansteam eller en skyttepluton med tanke på utrustningen man har och hur många man är. Därför är grupperingen på den nya basen i Hazrat-e Sultan en bra lösning.
- I alla våra provinser finns element som hellre ser Isaf:s frånvaro än närvaro och det är inget nytt. Självklart är det också något som utnyttjas mot oss i propagandan. Men vår uppgift står fast. Vi är här för att stödja den afghanska regeringen och särskilt för att samarbeta och stödja den afghanska armén och polisen. Ett arbete som vi är fast beslutna att fortsätta med och som vi upplever går framåt med små steg varje dag, avslutar Peter Nilsson.