Det hela började i Hemavan i Västerbottensfjällen under två sista veckorna i februari. Där genomförde plutonen formell fjällutbildning samt förberedelse inför Cold Challenge i Norge som skulle ske en månad senare.
– Jag har aldrig varit i fjällen, inte ens civilt. Än mindre har jag burit så här mycket packning på skidor. Hade jag vetat vad vi skulle göra, hur många höjdmeter vi skulle bestiga med den erfarenhet som jag har så hade jag haft svårt att se att jag skulle klara mig, berättar soldat Robin Karlsson.
Dessutom ska man veta att vi var i Hemavan under vinterns kallaste period, kallt och klart väder med en temperatur under 20 minusgrader dagtid och periodvis mycket hårda vindar, fortsätter Robin Karlsson.
Utbildningen i Hemavan bestod av olika förläggningsmetoder så som snöka, quinchie samt patrulltält. Alla dessa varianter är helt utan värmekälla, så om man har blöta kläder finns det ingen möjlighet att torka dessa utom endast med kroppsvärme. När det var som kallast så litade man faktiskt på sin utrustning, som man kanske hade haft tvivel om innan. Med det visade sig att de fungerade utan några som helt problem säger Robin Karlsson.
På fjället ska man vara två
– Vissa stunder då det var som kallast och blåsigast så var man helt enkelt beroende av sin stridsparskamrat som fick kontrollera att man åt och drack så mycket som man skulle samt att man inte hade fått några vita fläckar i ansiktet. ”Ska man vara själv på fjället ska man vara två’’ var ledorden från major Mats Englund som var en av övningsledarna. I den stränga kylan och den nya terrängen så gjorde vi frekventa kontroller av kamraten.
– För att sammanfatta utbildningsveckan i Hemavan kan sägas att alla soldater och officerare var nöjda med utbildningen och fascinerande över de fantastiska vyerna vi fick skåda.
Cold Challenge
I Nordnorge under den övningen Cold Challenge med deltagande från bland annat Norge, Sverige, Storbritannien och Holland, ingick vi som radartropp i den norska radarplutonen. Väl framme i Norge var de många som snabbt kom fram till att både terräng och väder skiljde sig mycket från det vi är vana vid här hemma i Boden. Väderleken kunde slå om på bara några minuter från att ha varit uppehåll till full snöstorm för att 10 minuter senare slå tillbaka till solsken. Detta i sig ställde större krav på alla deltagande att klä sig rätt och ha kontroll på sig själv och sin utrustning.
– När det snöade som värst så såg man knappt 100 meter framför sig, det var en vit vägg som gjorde det omöjligt att urskilja något. Men när det väl sluta snöa så såg man faktiskt fjällen och sin omgivning, berättar soldat Tom Widmark. Övningen var dessutom helt konsekvensstyrd vilket gjorde övningen mer realistisk än vad man är van med hemifrån, tilläger Tom Widmark.
Solen visade sig till slut
Trots vissa kommunikationssvårigheter så fungerade samarbetet med norrmännen bra, och vi som soldater fick se hur norrmännen löste olika problem med samma förutsättningar och utrustning som oss själva. Efter sju dygn med ständigt snöfall så välkomnades de två sista dagarnas solsken. Under dessa två sista dygn var troppen grupperad på Åttepiggen, 450 meter över havet vilket erbjöd goda chanser till utsikt och solmöjligheter.
Efter övningen fick plutonen sova inne i en av den norska artilleribataljonens kaserner med möjlighet till dusch samt en stärkande pizza från den lokala restaurangen i Setermoen. Det togs väl emot av både soldater och officerare som under övningens tio dygn endast ätit frystorkad mat.