– Skälet till det är att personalen är den mest välutbildade och vältränade vi har i Försvarsmakten just nu, säger Försvarsmaktens ställföreträdande insatschef Anders Brännström.
Att bryta ut en förmåga ur Nordic Battlegroup får naturligtvis konsekvenser för stridsgruppen som på uppdrag av EU står i beredskap fram till den sista juni för att inom tio dagar kunna sättas in nästan vart som helst i världen. Just nu saknar NBG stridsflygsresurser, möjligen kan det även bli andra konsekvenser inom EAW:s olika förmågor, men detta är något som håller på att analyseras på Högkvarteret. Försvarsmakten räknar med att snabbt kunna internrekrytera den nyckelpersonal som behövs. Bedömningen är att detta ska vara klart inom några veckor.
Hittills har NBG varit ett undantag bland stridsgrupperna - de flesta stridsgrupper har nämligen inte eget stridsflyg. EU battle group-konceptet bygger i stället på så kallad styrkegenerering vid en eventuell insats, vilket innebär att om NBG behöver stridsflyg så kan ett annat land bidra med det.
Att delar av EAW nu är omvandlat till ett svensk, nationellt bidrag till NATO-insatsen kan av vissa uppfattas som märkligt men det tycker inte ställföreträdande insatschefen Anders Brännström:
– Nej, det är inte helt ovanligt att olika länder gör på det här sättet. Som jag sa tidigare, det här är den personal som är mest välövad och mest vältränad. Det vore oklokt att göra på något annat vis.
När det gäller beslutet att plocka ut EAW ur stridsgruppen har både Försvarsmakten och den politiska nivån varit helt öppna mot partnerländerna i NBG och dessa har visat förståelse för beslutet.
Nu återstår tre månader av NBG:s beredskap, förbandet är redo och har fullt fokus på uppgiften. Ännu kan NBG bli insatt.