De 171 rekryterna och 17 gruppcheferna anvisades varsin plats för sin nödbivack och började därefter samla ved och bygga sin nödbivack.
– Det knakade i skogen. När veden tog slut blev det kallt så jag fick fixa ved på natten, säger Carl Lüning, 19 år från Stockholm.
– Jag gjorde min nödbivack under en gran och det visade sig också vara många myror där. Det var ensamt men ibland kunde man skymta någon annan, men vi skulle ju klara oss själva så vi fick inte ta kontakt, säger Anton Åberg, 20 år från Stockholm.
Efter en lite kylig och ensam natt väcktes de nu något hungriga rekryterna. Grupperna återsamlades och inledde nästa fas. Hotbilden i området hade ökat och grupperna måste nu snabbt lämna flygbasområdet.
– Vi fick en "chockväckning" av våran gruppchef och fick snabbt packa ihop våra saker för att marschera långt i skogen, säger Anton.
– Sedan fick vi fortsätta vår överlevnad i nödbivack tillsammans med vår grupp. Vi var ganska trötta och hungriga och råkade bygga en för liten bivack så det blev trångt, fortsätter Carl.
– Man gick runt i sin egna värld och fick anstränga sig för varje grej man skulle göra. Men hur som helst så känns det bra att ha klarat av det, säger Anton.
De förberedde även en så kallad nödsignal som ska underlätta för egna förband att upptäcka rekryterna. Efter en mycket vacker natt med fullmåne och klar himmel syntes plötsligt egna flygplan. Röksignalen tändes och grupperna påbörjade en längre fotmarsch till upphämtningsplatsen.
Strax innan lunchtid var så samtliga grupper återsamlade i Kosta läger. Där fick rekryterna avnjuta en mycket efterlängtad lunch.
Sammanfattningsvis så har överlevnadsmomentet genomförts mycket väl av samtliga deltagare. Det är ovanligt att man genomför en sådan typ av övning med så många deltagare. Momentövningsledaren, Niklas Lauinger har tack vare mycket bra planering och ambitiösa biträden lyckats uppnå målsättningen med råge.