Tisdagen den 8 februari var det åter dags för baskerprov på K 3 och vid lunchtid gav sig en grupp om totalt 12 personer ut på den första, och längsta, sträckan. Gruppen, bestående av nyanställda soldater från K3:s olika förband, började dagen med visitation av utrustning. Otillåten utrustning, hjälpmedel och ”nice-to-have”-utrustning, såsom extra handskar, övriga extra persedlar och tobak plockas bort och utrustningen likställs för att alla ska ha samma grund att utgå från.
Med ut på sträckan följde även tre soldater som varit anställda en längre tid på förbandet och sedan tidigare avklarat baskerprovet.
– Vi gör detta för att föregå med gott exempel. Vi har även en ny soldat på vår grupp som går provet nu och vi är med för att stötta honom och stärka andan i gruppen, kommenterar gruppchef sergeant Erik Eklund.
Test av kunskaper
Provet som sträcker sig över 24 timmar är till för att testa soldaternas vilja, styrka, uthållighet och grundläggande soldatkunskaper. Under provets gång får soldaterna testa sina kunskaper i bland annat skytte, sjukvård och orientering samt förmågan att ta hand om sig själv och sina kamrater trots mörker, kyla, utmattning och värk. Oförmåga att klara ett moment kan resultera i till exempel straffrunda med extra packning eller omprov på momentet, för att på så sätt ytterligare pröva soldaternas vilja och motivation att slutföra provet. Då soldaterna har fri tillgång till vatten men ytterst begränsad möjlighet till återhämtning och endast en saftsoppa och en energidryck med sig som näring tär varje extra steg på de redan begränsade krafterna.
Med ungefär halva första sträckan avklarad är det dags för soldaterna att ta en lång rast. Här får de möjligheten att återhämta lite extra och få i sig energi samtidigt som det kontrollerades att de genomför rätt åtgärder. Det handlar om grundläggande stridsvärdeshöjande åtgärder så som att ta på sig varma kläder, koka och fylla upp varmvatten och ta hand om sina fötter, men även stridstekniska så som att sätta ut vaktposter. När mörkret börjat lägga sig ger sig patrullerna av igen, och trots den långa rasten kan tecken på trötthet utläsas i ansiktena på soldaterna. Mörkrets inbrott utgör en stor mental uppförsbacke för de flesta som genomför baskerprovet. Känslor som trötthet, brist på motivation och köld förstärks och det gäller för deltagarna att stålsätta sig och framkalla viljan att ta sig igenom.
Med första sträckan avklarad fortsätter soldaterna kämpa sig mot slutmålet. De får bevisa sina kunskaper i grundläggande orientering, vapenhantering, sjukvård, minering och sin förmåga att agera mot kemiska och biologiska vapen innan det är dags att gräva värn. Då soldaterna på vägen dit förflyttat sig många kilometer var det ett stort test av deras vilja och uthållighet att kämpa sig ner i marken som är belagd med snö och tjäle. Vid det här laget har tre soldater fallit bort och bland dem som fortfarande var kvar i provet var skillnaden i fysisk status stor. Men samtliga klarar momentet och får fortsätta ut på sista sträckan, snabbmarschen.
”Baskern är värd ett knä”
Att tvingas springa efter att ha marschat flera mil och gång på gång fått pröva sin mentala och fysiska styrka kan ta knäcken på de flesta. Leder ömmar, fötter värker, skavsår blöder och blåsor spricker. Utmattningen och vätskebristen gör sig påmind men vetskapen om att det snart är över får samtliga att pressa sig till nästa moment inom utsatt tid. Under det sista momentet, stridshinderbanan, tar en soldat sig för benet och saktar ner då han har ont i knäet. En annan soldat vrålar ”SPRING! Baskern är värd ett knä!”.
Med samtliga soldater i mål avslutas provet och vård och återhämtning kvarstår. De som visat prov på den framåtanda som efterfrågas vid regementet samt klarat dygnets alla prövningar belönas med godkänt på provet och äran att få bära baskern. Övriga som inte klarat godkänt kommer få möjligheten att gå om provet och då erövra sin basker. Men för samtliga väntar nu en välbehövlig återhämtning.