Vilket stöd som ges beror på hur långt reintegrationsprogammet utvecklats i varje provins och vilka förutsättningar som finns lokalt, men det är en tydlig afghansk process.
– En viktig roll för den svensk-finska styrkan är därför att vi i våra dagliga kontakter med lokala myndigheter kan fånga upp de behov som finns och försöka föra dem vidare till rätt instans. Samtidigt har vi ett ansvar att följa upp det stöd som ges så att det går rätt till och inte kommer på avvägar, säger löjtnant Jakob Adolfsson som är samordningsansvarig för reintegrationsfrågor i den svensk-finska staben.
Isaf stödjer de afghanska säkerhetsstyrkorna (ANSF) i denna process precis som i annan säkerhetsskapande verksamhet. De som frivilligt överlämnat sig till myndigheterna registreras bl.a. med fingeravtryck och bild och här stödjer den svensk-finska styrkan polisen i Balkh när de tagit emot de sex första som överlämnat sig till myndigheterna. Att Isaf stödjer och samarbetar med de afghanska säkerhetsstyrkorna där de saknar förmåga är det som kallas partnering.
– Det ser väldigt olika ut i de olika provinserna så därför innebär en stor del av stödet från det svensk-finska Provincial Reconstruction Team (PRT) att vi följer upp utvecklingen i processen i vår regelbundna samverkan med de lokala myndigheterna på provinsnivå, säger Jakob Adolfsson.
I Isaf:s norra område – Regional Command North (RC N) –så har det etablerats en så kallad Reintegration Cell. Den ansvarar för att hålla samman reintegrationsprocessen från Isaf:s sida och bistå den afghanska regeringens program med stöd till regionala och lokala myndigheter.
– Till exempel ges finansiellt stöd som en så kallad gap filler till arbetet med reintegrationsprogrammet i provinsen Sar-e Pul. I detta fall handlar det om finansiering via CERP-fonden (Commanders Emergency Response Fund) för att temporärt bekosta exempelvis boende och uppehälle för de som inträtt i reintegrationsprogrammet till dess att APRP fungerar som det ska, säger Jakob Adolfsson.
Komplex process
Tanken är att de som frivilligt överlämnar sig till programmet skall tas om hand och ges uppehälle och utbildning för att sedan kunna reintegreras i samhället, helst i sina egna byar tillsammans med sina familjer. Målet är att varje person som överlämnat sig skall återvända till sin by där ett bymöte hålls, en så kallad shura. Vid mötet erkänner personen det han gjort och byborna ger honom förlåtelse och accepterar honom tillbaka i byn.
Men i uppbyggnadsfasen finns inte alla resurser och program på plats. Den svensk-finska styrkan som är väl förtrogen med det som händer lokalt i provinserna uppmärksammade till exempel brister i processen i Sar-e Pul och kunde därför bidra till att fler aktörer blev involverade i processen.
– Vi fick höra att familjerna till de 19 personer som överlämnat sig till APRP i Sar-e Pul hade det svårt med försörjning och mat. Därför agerade vi för att involvera andra aktörer som kunde ge dem humanitär hjälp. Det är särskilt viktigt när vintern är på gång och vi vet att Sar-e Pul är en av de fattigaste provinserna i Afghanistan, säger Jakob Adolfsson.
Inte heller processen för att ta hand om dem som överlämnat sig var helt klar så där bidrog PRT:t initialt med madrasser, filtar och gasolbrännare till den anläggning där de som överlämnat sig tillfälligt bor.
Den afghanska regeringen arbetar mycket med att kommunicera, bland annat via media, hur processen går till, att allt fler överlämnar sig frivilligt till APRP och att det lönar sig att lägga ner vapnen och välja bort ett kriminellt liv.
– Men det är en komplex process, säger Josef Ahlberg som är politisk rådgivare i PRT Mazar-e Sharif. Förutom att det uppstår svåra situationer när familjeförsörjare försvinner under en tid för att delta i APRP så finns det naturligtvis också en hotbild både mot dem som överlämnat sig och mot deras familjer.
PRT:t fortsätter att följa utvecklingen i våra provinser tillsammans med våra samarbetspartners i våra regelbundna kontakter.