Det var både glada och stolta soldater som samlades för en avslutningsceremoni i den tidiga vinterkylan. Tillsammans med ett 50-tal anhöriga och regementschef Lennart Klevensparr fick de lyssna på hemvärnets musikkår och utbildningsenhetens chef Lars Olsson som gav soldaterna mycket beröm i sitt tal.
– Det ni visat gör att jag tror på vårt nya frivilliga utbildningssystem. Detta kommer jag att ta med mig som minne av er. Bra jobbat!
101:a skyttepluton
De 36 soldaterna på 101:a skytteplutonen är de så kallade ”övergångsvärnpliktiga”, som nu rycker ut efter elva månader. När värnpliktssystemet beslutades bli vilande från den första juli i år hade de kommit halvvägs igenom sin utbildning. Plikten försvann men istället för att åka hem valde de att avsluta utbildningen på frivillig basis.
För Jacob Tjernström och Alexander Hård var det inget svårt beslut.
– Det har varit en både kul och lärorik tid, jag har vuxit som människa säger Alexander och får medhåll av Jacob.
– Utbildningen har ibland varit tuff och det är så jag vill ha det. Men framförallt så skapas en gemenskap som jag inte tror går att finna någon annanstans, säger han.
För både Jacob och Alexander kommer Försvarsmakten även i fortsättningen vara en del av deras liv. Jacob vill utbilda sig till brandman, men ingår redan i Luftvärnregementets pilotprojekt med tidvis tjänstgörande soldater i den 62:a luftvärnsbataljonen. Alexander har stora förhoppningar om att få arbete som spaningssoldat på P 7 i Revingehed. För nästan hälften av soldaterna i plutonen är någon form av fortsättning i Försvarsmakten redan klar.
32 nya kontrakt
Den 32 man starka GSU-plutonen har varit lite före sin tid eftersom deras utbildning, i stort sett, följt det nya konceptet grundläggande militär utbildning (GMU). Utvärderingar och erfarenheter från utbildningen kommer att tas till vara inför att den första GMU-utbildningen startar i januari 2011.
Alla soldaterna i GSU-plutonen har efter den tre månader långa utbildningen fått erbjudande om att ingå i hemvärnet – de nationella skyddsstyrkorna och alla har skrivit på och tackat ja.
Två av dem är Andreas Ahlgren och Tobias Karlsson.
– Befälen har varit mycket bra, berömmer Andreas. De har tagit hänsyn till våra individuella förmågor och kapacitet. Samtidigt har ribban lagts högt. Man vill ju att det ska vara en tuff utmaning, skrattar han.
– Jag hade hört lumparhistorier innan och ville pröva mina egna gränser, förklarar Tobias, men att genomföra det själv blev bättre än alla historier, fortsätter han.
– Allting blir bättre när det sker med frivillighet, menar Andreas. Det blir rätt person på rätt plats. Och det höjer också motivationen och stämningen, säger han.
Ivrigt berättar de om strapatser och äventyr de varit med om. Strid i bebyggelse, isvaksbad och hur de fick krypa genom gyttja redan under den första fältveckan.
– Jag har lärt mig att hantera svåra och stressiga situationer och vet att jag klarar av så mycket mer än jag kunde tro innan jag ryckte in, säger Andreas.
– Har man klarat av detta, får man också ett större självförtroende som gör att ingenting känns omöjligt, säger Tobias.