Amfibieskyttekompaniet flögs in med helikopter till Tregantle Fort, där de skulle planera, öva och vila upp sig inför den kommande operationen som skulle ske senare under natten.
– Samtliga utspisar nu, därefter skall vi öva inför nattens uppgift, hördes plutonchefens stämma i den tilltagande vinden. Förstärkningsplagg åkte på, enmansköken plockades fram och efter en stund spred sig lukten av olika kulinariska rätter.
Förberedelser
Cheferna gick noggrant igenom hela scenariot, exakt vilken grupp som skulle lösa vilken uppgift, från vilken position och vilken tid. Samspelet och förberedelser mellan kompaniets alla delar är oerhört viktiga inför alla typer av uppgifter.
När cheferna var överens om hur uppgiften skulle lösas, informerades alla soldater om hur det hela skulle gå till för att det inte skulle finnas några som helst tveksamheter och för att alla skulle veta sin uppgift.
När den teoretiska genomgången var klar, fortsatte förberedelserna genom att öva olika moment, såsom framryckning. Uppgiften skulle lösas under mörker och på en plats som inte alla hade varit på tidigare, vilket gjorde det hela än svårare, därför var förberedelserna viktiga.
Kompanichefen samlade sina plutonchefer, gav några snabba order och efter en stund hördes:
– Marschfärdiga om 20 minuter! Under tystnad packade soldater och officerare ihop sin utrustning och gjorde sig klara för att påbörja den flera kilometer långa marschen till utgångsläget för nattens operation.
Precis som inför tidigare operationer, skiftade stämningen från uppsluppen till allvar.
Screadson Fort
Skymningen föll snabbt, vinden ökade än mer, nu föll också regnet. I snårig, stenig och ibland brutal terräng ålade en grupp sig fram till fortet för att kunna spana och få mer information om situationen.
Informationen gruppen samlade på sig, spreds inom kompaniet, några kompletterande order gavs.
Inne på fortet hade parterna gjort det mesta möjliga för att försvåra innästling för FN-trupperna, men inte tillräckligt visade det sig.
Anfallet mot fortet
Plötsligt lös hela himlen upp och en kraftig smäll hördes, anfallet mot fortet hade inletts. Det som kompaniet tidigare hade övat på var nu verklighet. Utrymme efter utrymme kontrollerades. Skottlossning hördes, kompaniet mötte motstånd.
– Lys! Hördes en hes röst blandat med stridsinfernot, himlen lös upp igen och skvallrade om att kompaniet hade avancerat en bra bit in i fortet.
Efterhand hördes rapportering via radio om att delar av fortet var säkrat och att fyra av parterna var utslagna.
Lika plötsligt som allt började, lika plötsligt blev det tyst, men fortfarande pågick ett febrilt arbete med att säkra del efter del på fortet.
Fortet var säkrat, men fortfarande skulle det krävas enorma insatser att gå igenom alla gångar som fanns på fortet.
Plötsligt bröts lugnet av skottlossning, en av parterna hade gömt sig långt ner i en av fortets många gångar och smugit fram, avlossat ett skott mot en av soldaterna. Snabbt grupperade kompaniet för försvar, soldaten togs omhand, även motparten.
Engelska fort
I området kring Plymouth finns en hel del gamla fort från 1800-talet som då skulle fungera som en försvarsmur kring staden med omnejd och då främst mot fransmännen. Men när forten väl stod färdiga hade stridstekniken utvecklats och de fyllde inte längre den funktion som det var tänkt.
Forten tillhör försvarsministeriet och används av Englands alla försvarsgrenar för olika typer av övningar, även nu också av utländska förband som Amfibieregementet.