I ett direktiv som reglerar den internationella tjänstgöringen står det vilken insatsfrekvens som gäller. Siffrorna är kanske inte helt lätt att tolka, dessutom nämner ÖB andra siffror i ett skriftligt uttalande där han förklarar att beslutet står fast. Personaldirektör Per-Olof Stålesjö säger att många sammanblandar siffrorna.
– I direktivet talar vi om vad vi maximalt kan ta ut av ett förband. Alltså vi anger förbandens insatsfrekvens som exempelvis 1:4, med det menar vi en period utomlands och tre perioder hemma. Å andra i sidan har vi den individuella skyddstiden, som ÖB refererar till när han talar om sex månaders insats och minst tolv månader hemma.
Skyddstid för att undvika skador
Den så kallade skyddstiden anger minsta tid för individen mellan olika insatser. Den tiden ska minst vara den dubbla tjänstgöringstiden. Om man är ute sex månader ska man vara hemma minst tolv månader. Tidigare har det inte funnit någon formellt reglerad skyddstid men personaldirektören säger att man nu har bedömt det som viktigt att införa denna form av reglering.
– Vi har ett ansvar som arbetsgivare att säkerställa en balans i belastningen på medarbetarna eftersom den har en direkt koppling till den fysiska och psykiska hälsan. I de fall där vi trots allt måste fatta beslut om ett avsteg från skyddstiden så ligger det beslutet på en hög nivå och det ska åtföljas av en medicinsk och psykologisk bedömning, säger Per-Olof Stålesjö.
Olika långa tjänstgöringstider
Förbandens insatsfrekvens är en mer matematisk uträkning för att Försvarsmakten ska kunna veta hur stora åtaganden man kan ta på sig internationellt samtidigt som den är en grund för planeringen så att varje förband ska veta när det är deras tur att åka utomlands.
– Det är viktigt att förstå att förbandens insatsfrekvens inte direkt kan omsättas till de enskilda medarbetarnas tjänstgöring. Sedan är det så att vi vill ge våra krigsförbandschefer möjlighet att använda personalen på ett flexibelt sätt genom att ha varierande längd på insatserna, från en månad upp till ett år. På så sätt kan vi använda personalen smidigare genom att någon kan tjänstgöra på tre månaders basis och någon annan på sex månaders basis.
Tiden mellan tjänstgöringar utomlands kan alltså variera väldigt mycket mellan olika individer.