Soldatlivet är inte bara adrenalin och häftiga övningar. Den som prövat vet att det också består av mycket slit med förberedelser och långtråkig väntan.
– När man planerar övningarna vill man att det ska bli så tajt som möjligt, att moment ska avlösa varandra i ett snabbt tempo, säger löjtnant Anders Eriksson, som lagt upp övningen för sin pluton. Men det uppstår ofta friktion, när till exempel en bandvagn inte fungerar, som i morse, och vi tappade en timme. Det höga säkerhetstänkandet gör också att man måste se till att alla är säkra innan man går vidare till nästa moment.
Det här är en av de sista övningarna där soldaterna får öva med skarp ammunition innan de går ut på en övningsserie, som inleds i Eksjö vecka 42. Plutonerna har själva lagt upp skjutningen för att det ska passa deras utbildningsmål. Löjtnant Eriksson berättar att den aktuella övningen innefattar ett eldöverfall med full ammunitionsinsats. Alla plutonens vapensystem, inklusive indirekt eld och minor ska användas.
– Det kan ses som ett avslut på tre utbildningsveckor, där vi under året har fokuserat på fördröjningsstrid, säger löjtnant Eriksson.
Försvarsåtgärder förbereds på tre olika ställen. Försvarsladdningar läggs ut för att skicka ut mattor av stålkulor mot en tänkt fiende, fordonsmina 14 placeras i träden framför en av stridsställningarna, en eldledningsgrupp ska leda indirekt eld bestående av övningsgranater och rökgranater som kommer att lägga en matta av rök i horisonten. I stridsställningarna väntar fullt utrustade soldater med olika vapen: Ak5C, kulspruta m58 och m90, prickskyttegevär m90, granatgevär m86 och pansarskott m86.
Några minuter innan eldöverfallet börjar är det lite sömnigt bland soldaterna. De har förstärkt sina skyddsvärn, laddat sina vapen och nu har de väntat en god stund på att få sätta igång.
– Man får igång adrenalinet när man skjuter skarpt, vilket man inte får när man skjuter med laser och det bara säger pffff, konstaterar en av soldaterna.
Plötsligt skärps sinnena. Fänrik Landqvist, som lyssnar av radiokommunikationen, säger:
– Motståndaren rycker fram en kilometer norr om vår grupperingsplats. Inta högsta stridsberedskap i skyddsställningarna.
Gruppen reser sig upp, hukar, springer fram och intar stridsställning. Och det smäller ordentligt när granatgeväret avfyras. Öronen är skyddade av proppar och hörselkåpor som tar udden av ljudet, men varje skott känns i kroppen även när man ligger några meter bort. Laddaren sätter in nya rökgranater, duckar och väntar på att skytten ska avfyra. Sedan laddar de om. Det gäller att agera rätt trots adrenalinet och snabbt få iväg nya skott.
Skyttarna får order om snabb reträtt. Under språngmarschen genom skogen övas ett moment med en soldat som låtsas bli skjuten i armen och på halsen. I stridens hetta får kamraterna för bråttom och löjtnant Eriksson måste bryta och se till att förbanden hamnar rätt. En pansarbandvagn möter och soldaten lastas in. De andra springer vidare, hoppar in i pansarbandvagnar och omgrupperar för att skjuta mot fienden. Syftet med den sista skjutningen är dels att skytten i pansarbandvagnen ska få öva och att gruppen ska få känna hur det känns när automatkanonen i vagnen avfyras. Det får avsluta övningen.
Under utvärderingen efteråt får soldaterna återkoppling på det som hänt och svar på sina frågor. Löjtnant Eriksson sammanfattar:
– Vi har genomfört skarpt eldöverfall, där tidsförhållandena inte blir helt realistiska. I krig gäller det att skjuta snabbt och dra sig ur. På grund av säkerhetsbestämmelser måste vi dra ner på tempot under övningen och försäkra oss om att alla är säkra innan vi genomför övningsmoment. Löjtnanten fortsätter:
– Har vi nått målet med övningen? Vi skulle använda samtliga vapensystem och nedkämpa motståndare. Det gjorde vi. Kravet var att vi skulle ha hög säkerhetsmedvetenhet och det hade vi. Syftet var att få förståelse för vapensystem, bli förtrogna med elduppgiften och att det skulle bli mer gripbart. Blev det så?
– Ja! Svarar soldaterna.
Får de vila nu? Inte alls, nu är det dags att höja tempot igen och städa, riva förläggningar, spola bandvagnar och lämna in överbliven ammunition. Alla måste jobba på och hjälpa varandra. Det blir sen kväll innan de är hemma på regementet i Kungsängen igen.