På pistolbanan sista minuten-putsar Christoffer Jespersen en pokal med en skjorta. Det hjälper sådär, blankt blir det inte. Men den är en vandringspokal och eftersom han bytt från gevär till pistol vet han helt säkert att han inte kommer att få behålla den. Han minns inte längre riktigt vilken gren han vann – var det fältskytte? Banskytte? Den svensk-danska tävlingen? Eller den danska?
– Det här är en underbar tävling. Många kommer härifrån med en buckla, säger han och ler.
På frågan vad han tycker bäst om med tävlingen svarar han snabbt.
– Att vinna. Men också att det är gott kamratskap, god mat – det sociala helt enkelt.
Alexandru Datcu håller med, han gillar mötet mellan länderna. Men också att tävlandet gör honom duktigare.
– Jag är med i hemvärnet. Där skjuter jag visserligen inte pistol, men tävlandet gör mig ändå till en bättre skytt.
Efter lunch är det dags för den traditionella chefstävlingen. Den här gången är chefen P 7 representerad av ställföreträdaren överstelöjtnant Dan Bertilsson, övningsledare, som ska tävla mot Erling Heidler, ordförande i Akademisk skytteförening, i gevärsskytte. Efter en andlöst jämn kamp vinner Dan med en ynklig poäng på sista skottet.
– Här stimuleras deltagarna att öva skytte. Tävlingen ger också goda möjligheter till sammanhållning, säger Dan Bertilsson.
– Absolut. Även om vi är en civil skytteförening har vi militär anknytning. Både historiskt, men också för att många som är här är officerare, reservofficerare eller hemvärnsmän, säger Erling.
Hos det svenska laget är de flesta officerare. Major Sven Wildmark, gevärsskytt, är en av dem.
– Det här är ett väldigt bra sätt att upprätthålla sin sjukskicklighet. Träning är en sak – men tävling är en annan. Man lär sig verkligen att fokusera, säger han.
Den tredje grenen det tävlas i är fältsport, en typ av mångkamp som kan se lite olika ut. På P 7-AS är grenarna punktorientering, fri orientering, pistol och handgranatskastning. Allt avgörs på handgranatskastningen, där den som ligger bäst till kastar sist. Den här gången blir det Jørgen Nielsen, som arbetar deltid som soldat hemma i Danmark, som både leder och vinner fältsporten.
– Jag tycker om den här grenen. Man måste vara fysiskt och mentalt stark och ha bra teknik. Dessutom är grenen kopplad till det militära. Jag vet att soldaterna som tränas för Afghanistan får öva många av de här momenten. GPS i alla ära, men det är ett måste att vara bra på att läsa karta, säger han.
Den som varit med flest gånger under tävlingens 90 år är Niels Schou. Han är på tävlingen för 61:a gången – och har inte missat ett enda år. De senaste åren har dock synen blivit sämre och han tävlar inte längre i gevär, men är lagledare.
– Det är tur, förstås, att jag aldrig varit sjuk eller så. Men det beror också så att jag alltid prioriterat den här tävlingen väldigt högt.