Parlamentsvalet i Afghanistan var över. Arbetet med att räkna rösterna återstod för de afghanska myndigheterna. Efter den bilbombare som terroriserade befolkningen i Balkh den 24 september hade det sedan följt några lugnare dagar. Den svenska kontingenten FS 19 malde oförtrutet på med sina projekt och sin obrutna vilja att göra skillnad.
Sherbeguns & Roses
Då kom avbrottet, ett par timmar till skön musik av olika slag från fältartisterna i bandet Sherbeguns’ & Roses.
– Fältartistbanden sätts upp för varje enskild turné, berättar David Jönsson som är fältregissör för bandet. Vi genomförde tre dagars missionsutbildning och tre dagars repande innan vi åkte ned till soldaterna för att spela. Den här gången genomför vi sju olika spelningar på en vecka, säger David Jönsson.
Fältartist
Att vara fältartist är att vara med i en viktig del av den personalvård som Försvarsmakten bedriver. När artisterna kommer till ett insatsområde så jobbar de till ett hundra procent för det förband de stöder och det kräver mycket av deltagarna. Därför tar man också ut personal som kan leverera i förhållande till det och ytterligare lite till. Jobbet är mycket mera ett teamwork än man tror, där alla för en är ett stående nyckelord. Det gäller allt från att rodda inför spelningar till att kunna växla några ord med någon soldat vid en kopp kaffe. Epitetet blir därför: ”En lagspelande proffsmusiker med bra sociala förmågor”.
Intensivt program
Dagarna i Afghanistan har varit fyllda med aktiviteter. Spelningarna genomfördes på olika platser med stort avstånd emellan orterna. På så vis fick den svenska logistikenheten på Marmal (NSE) och två av tre provinskontor också besök av fältartisterna under missionens turné. Vi följde med till orten som gett bandet sitt namn, Sheberghan.
Morgonen var späckad med nya upplevelser. Där fanns känslan av att åka pansarfordon längs en rätt så het väg. Andra var att kliva ut vid provinskontoret i Sheberghan och äta lunch på en plats som är rejält mycket mindre än Camp Northern Lights i Mazar-e-Sharif. En måltid som inte fick ta mycket tid.
Efter denna snabblunch var förberedelserna på spelplatsen strax igång. Spelningen skulle gå på det nya Camp Monitor, strax utanför staden. Dit kommer provinskontoret att flytta när campen är färdigbygd. Tio minuter i två var scenen roddad och spik klockan två drog soundcheck igång, 30 minuter före spelstart.
Civila och militärer
Camp Monitor är dessa dagar att betrakta som en ordentligt bevakad byggarbetsplats. Publiken kom därför inte bara att återstå av militärer utan också av civila byggarbetare, svenska som afghanska. Under denna spelning hade bandet dragit drygt 100 åskådare som med förväntan var samlade vid den tillfälliga scenen.
Spelningen började alltså vid halv tretiden. Mitt på eftermiddagen. Det är inte den tid på dygnet som de personer som jobbar som soldater normalt brukar vara på konsert. Ändå drog fältartisterna med sig publiken genom ett hårt jobb med härlig musik och högt tempo. I finalen drog applåder och jubel också fram några extranummer som i sin tur gav nöjda soldater som efter showen gärna ville ha sitt foto taget tillsammans med denna spännande grupp.
Sammanfattningsvis kom dagen att avslutas nära 13 timmar efter att den startat med att gruppen var tillbaka på Camp Northern Lights. En lyckad dag som precis som spelningen avslutades i en annan del av världen.