23:e ingenjörkompaniet genomförde en marschträning och vid middagstid fattades beslutet att korta marschsträckan genom att nyttja den civila färjan över sjön Armasjärvi. Första och andra plutonen samt tre man ur tredje plutonen lastades ombord på färjan, totalt 102 man.
Färjan var tungt lastad och stod fast på botten, manskapet fick omfördelas för att färjan skulle kunna sätta av.
När färjan lämnat land började vågorna skölja över stäven. Mannarna flyttade sig mot aktern och när färjan var mitt på sjön började aktern att sjunka. Alla ombord hamnade i vattnet och flera försökte att simma mot land. I det kalla vattnet tappade de simmande snart krafterna och sjönk. Civila försökte undsätta de nödställda men det var för få båtar och för många nödställda i vattnet.
De som lyckades stå kvar på den översköljda färjan kunde räddas upp i pontoner av ett närliggande brokompani. När det började ljusna på morgonen den 25 oktober kunde olyckans omfattning skådas. 44 man ur det kompaniet och två civila färjkarlar hade mist sina liv.
I år, 70 år efter olyckan, samlades ingenjörofficerare, hemvärnsmän och kamratföreningsmedlemmar tillsammans med de boende i byn Armasjärvi för att under ledning av överste Olof Granander hedra de omkomna.
- Att minnas de som gett sina liv är av stor vikt och alltid aktuellt, sa Olof Granander.
Garnisonspastor Staffan Klingert genomförde korum och psalmsången ljöd ut över sjön Armasjärvi.
För ingenjörofficerare vid regementet och kamratföreningsmedlemmar från Boden började dagen med kransnedläggningar i Boden för de nio omkomna vid färjolyckan i Luleälv 1915.
Dagen avslutades med att minnet av de 14 omkomna vid minolyckan utanför Haparanda vid Palovaara hedrades av chefen I 19 med kransnedläggning.