Under en dryg vecka har soldater och officerare i det kompani som utgör strategiska reserven på P 7 övats och prövats för att se om de håller enligt Natos standard (se faktaruta). Officerare från flera olika Nato-länder har följer övningen och kommer så småningom att komma med sin dom – är allt bra eller måste något förbättras?
Ett av momenten är eskort. Scenariot är en eskort, där en civil person med två militärpoliser (spelas av två kadetter från Österrike som är på P 7 under några veckor) ska eskorteras av en pluton.
Första svårigheten är språket.
– Det är verkligen bra att öva med personal från andra länder. När jag ger order måste jag prata engelska – på riktigt. Jag måste se till att de andra förstår – på riktigt och använda Nato-reglementerade ord. Ju mer verklighetstroget det är desto bättre, säger plutonchefen Kristian.
Att det är överstar och överstelöjtnanter från runt om i världen gör inte att han förändrar särskilt mycket – i slutänden kan ju livet hänga på om man gör rätt eller fel.
– Men lite skillnad är det nog. Är det bara vi kan man ibland förkorta grejer när man övat tillsammans länge, det gör vi inte nu. Idag skruvar vi varenda skruv i botten, säger han.
Eskorten rör sig framåt, en 90-vagn åker före och soldaterna går ut kring en bro, för att vara säkra på att ingen gömt hemmagjorda bomber där.
– Jag är väldigt fokuserad på det jag gör. Vi går i bredd och jag är noga med att söka av hela mitt område. Det är klart att jag känner lite mer press på mig i dag – men det är alltid ”läge på” när vi åker ut, säger Rasmus, en av soldaterna.
Nästa svårighet är en illegal check-point.
– Här vill vi se att soldaterna inte använder mer våld än de får enligt reglerna, säger löjtnant Åsa Karlsson, övningsledare för eskortmomentet, som också själv deltar i övningen som figurant och blir eskorterad.
Plutonen tvingas till slut skjuta en lysgranat som varning – helt enligt reglerna – och busarna flyttar sig. En stund senare blir eskorten beskjuten, och får flera skadade. Då gäller det att ge första hjälpen till de skadade och sedan kunna kalla på ytterligare sjukvårdsresurser på rätt sätt. Detta utan att glömma att den eskorterade ska komma till rätt plats i rätt tid.
Sedan är dramatiken över.
– Det är en väldigt väl tränad och motiverad enhet. De har gjort ett gott intryck ännu så länge, säger överstelöjtnant Jelle De Jong från Holland.
Han har stor erfarenhet av samarbete mellan styrkor.
– Det är viktigt att vi förstår varandra, både språkligt och på andra sätt. Att känna till varandras styrkor och svagheter är nödvändigt.
Överstelöjtnant Fredrik Ödeen, värderingsansvarig på Markstridsskolan, tar hand om de utvärderande officerarna.
– Vi är tacksamma att de är här. Det här är ett bra sätt för oss att blir bättre och för våra förband att ha ett fortsatt högt förtroende hos Nato. Vi har inte fått resultatet ännu men det känns som om det har gått bra, säger han.
Tillägg: Vid slutgenomgången efter övningen blev de preliminära resultaten mycket positiva. Officerarna från Nato var imponerade av den strategiska reserven och deras professionalism. De tyckte också att förbandets vilja att lära och bli ännu bättre var slående. Exakt hur det går och vad Nato-officerarna i slutänden ger för betyg, det kommer först senare och kommer att vara hemligstämplat.