Ubåtar är mycket tekniskt avancerade och Södermanland är verkligen inget undantag. Ombord finns passiva sonarer bestående av hundratals känsliga mikrofoner. De upptäcker alla ljudkällor, som exempelvis fartyg, runt ubåten. Ibland är det nödvändigt att sticka upp periskopet för att få mer information om vad som finns på ytan. Allt som periskopet ser spelas in på video, på bilden till höger blir det stora tyska stödfartyget Frankfurt Am Main och en helikopter filmade.
Örlogskapten Ulf Frisedal och den tyska kommendörkaptenen Arne Herrler ansvarar under övningen för den svenska ubåten. Båda är ubåtsofficerare och vet hur livet under ytan är.
– Här från övningsledningen styr vi ubåten till olika områden och kan kommunicera med den, säger Ulf Frisedal.
Det hårda vädret under övningen har orsakat problem. Starka vindar, hög sjö och dålig sikt har påverkat både flygplanen, helikoptrarna och fartygen. Ubåten påverkas naturligtvis inte lika mycket men när den befinner sig nära ytan känner besättningen av sjögången.
– I riktigt hård sjö kan man känna av sjögången ända ner till 50 meters djup, fortsätter Ulf.
Ombord på ubåten jobbar besättningen i två vakter, sex timmars arbete följt av sex timmar när man ska äta, vila eller helt enkelt koppla av. Jämfört med ett ytfartyg är utrymmet i en ubåt mycket begränsat. Exempelvis delar man säng med någon annan från den andra vakten. När han eller hon jobbar, vilar man själv i den och tvärtom. Ett litet skåp måste rymma allt en besättningsmedlem behöver.
– En positiv sak med att 30 personer i en ubåtsbesättning lever på så liten yta är kamratskapet. Man blir nästan som en familj för varandra, avslutar Ulf.