What is your name? How are you? Frågorna är allt som oftast samma, men svaren verkar inte vara så viktiga. Kontakten däremot, verkar vara det. Barnen blir glada när vi pratar med dem och även vuxna hälsar, ibland glatt men ibland också reserverat. Kontakten är viktig även för Isaf-styrkorna, som de svenska soldaterna är en del av. Det är genom den man avläser stämningen i Mazar-e Sharif och den eventuella hotbilden som kan finnas mot Camp Northern Light, som ligger vägg i vägg med bostadshusen runt omkring. På dagarna hör man barnens lek även från insidan av de tjocka murarna och på kvällarna böneutropen från de närliggande moskéerna, så det är viktigt att grannskapet är gott.
Isaf bygger broar
Men patrullerna handlar inte bara om att hälsa på människor. Dagens tur går först till ett brobygge, den gamla förstördes när jorden runt den eroderade. Den nya bron bekostas genom det svenska PRT:s (Provincial Reconstruction Team) försorg som en del i återuppbyggnaden av samhällsfunktionerna i ansvarsområdet. Brobygget, som hanteras av en lokal entreprenör, går långsamt framåt, lite långsammare än önskat. Men så kan det vara här. Med uppmaningen att jobba för att bli klara så snart som möjligt går patrullen vidare till nästa anhalt, en flickskola i behov av renovering.
Trots att solen inte varit uppe särskilt länge, är det redan mycket varmt och det tunga kroppsskyddet gör sig tydligt påmint. Kläderna har varit blöta av svett sedan en stund tillbaka, men det finns ingen möjlighet att vila. Patrullerna genomförs alltid med full stridsutrustning, men det som går att göras för att minska hotfullheten görs. Vapnet bärs inte i händerna, solglasögon och handskar tas av vid handskakningar med vuxna och hjälmen hänger i stridsvästen. Turen är några kilometer lång, mest på dammiga och gropiga vägar och tar oss mellan hus och murar i lera och enstaka fält. Grönskan är nästan helt frånvarande.
Flickskolan får toaletter
De allra flesta hus i området är omgärdade av sandfärgade murar, så också flickskolan Shaikh Shohab, där PRT stödjer ombyggnad av toaletten, som tidigare var en grop bakom skolbyggnaden. Skolan är tom nu, så när som på några manliga byggarbetare. Barnen har sommarlov. Även här går arbetet framåt, men långsamt.
– På dagarna för vi ner sten i gropen som ska bli nya toaletten, och på nätterna försvinner stenen igen. Så vi får skaffa ny sten som vi för ner nästa dag, och så fortsätter det. Det är därför det går långsamt för oss, säger byggchefen på platsen, herr Mohd.
Men målet är att bli klara till valet, då skolan precis som hemma ska användas som vallokal.
En kopp te och ännu fler handskakningar
Sista anhalten på patrullen är ett besök på municipalkontoret där vi träffar den afghanska motsvarigheten till ett kommundelsråd och ett antal av områdets byäldstar över en kopp te. Att skaka hand och prata med dem är viktigt, för är det några som vet vad som händer i området och vilka behov som finns så är det dessa herrar. Att PRT:s resurser har lagts på att bygga en bro och renovera flickskolans toaletter är ingen slump, de behoven har kommit ur tidigare möten på municipalkontoret. Även denna gång lyfts behov fram.
– Vi är mycket glada att ni hjälper oss med flickskolans toalett, barnen är det viktigaste Afghanistan har. Kommundelsrådet Henayatullah Latifi är mycket noga med att betona barnens betydelse och flera gånger under samtalet får tolken översätta det budskapet.
Men Henayatullah för också fram behoven av fler jobb i området, bättre vägar och behovet av nya broar. Noga med att inte lova något, men också med nya idéer på var utvecklingsinsatser kan sättas in ger sig patrullen tillbaka samma väg den kom.
Erfarenheten säger att hotbilden i ett område är låg, så länge befolkningen hälsar. På vägen tillbaka kommer barn och vuxna fortfarande fram och vill hälsa, vissa för andra gången samma dag. Det är ett bra tecken för Isaf, för drar de sig undan i stället är det en signal på att något är fel.
Efter patrullen väntar, förutom välförtjänt byte till rena kläder och mycket vatten, att rapportera de besökta projektens utveckling. Men även för PRT:t att se över vilka nya projekt som är möjliga att starta upp utifrån intrycken längs vägen och diskussionen med kommundelsrådet.
Snart är dags för en ny patrull och nya kontakter.