Främmande makt har ett intresse av att inhämta underrättelser avseende svensk operativ förmåga i både Östersjön och Nordkalotten, men också mot Försvarsmaktens internationella insatser. I första hand är det sjö- och luftstridskrafternas förmåga och verksamhet som tilldrar sig underrättelseaktörernas intresse.
Under de senaste åren har det förekommit underrättelseinhämtning riktad mot Försvarsmaktens personal genom så kallad kontakttagning. Officerare och anställda har närmats på ett för dem oskyldigt sätt men där beteendet tyder på en avsikt att eftersöka
information som är skyddsvärd.
I Sveriges närområde har alla stater någon form av kvalificerade signalspaningssystem för kommunikationsspaning och teknisk spaning. Signalspaningen sker från stationära signalspaningsplattformar på marken såväl som från rörliga plattformar i luften och på havsytan. Antalet aktörer som regelbundet signalspanar från luften i Sveriges närområde har under året ökat och ett offensivare uppträdande har kunnat konstateras.
Underrättelsehotet riktad mot det svenska truppbidraget i Mazar-e-Sharif har inte minskat under 2009. Snarare pekar trenden mot ett ökat underrättelsehot. Redan 2007 kunde den militära säkerhetstjänsten konstatera att det bedrevs en aktiv underrättelseinhämtning mot det svenska truppbidraget. Tidigt fanns misstankar om att underrättelseinhämtningen inte bara hade kopplingar till lokala och regionala makthavare utan också till statsaktörer med intressen i Afghanistan. Under 2009 har denna bedömning kunnat beläggas.
Med början i slutet av 2009 har anställda i utlandsstyrkan, och till dem närstående, utsatts för hot. Det är klarlagt att det finns en koppling mellan hoten och det svenska truppbidraget i Afghanistan. Sårbarheten är framför allt kopplad till den enskildes användning av privata kommunikationsmedel.