Det är Livgardets 6. kompani som bussats ut till Stora Vika utanför Nynäshamn, för att genomföra skyddsvaktsprov. Det är en viktig förberedelse inför deras beredskap och ceremoniella tjänst. För att soldaterna ska få bevaka och skydda objekt (såsom kungafamiljen) måste de avlägga både ett teoretiskt och ett praktiskt skyddsvaktsprov. De måste visa att de behärskar de lagar som ger dem rätt att ingripa mot personer som hotar skyddade objekt. Soldaterna måste också visa att de kan genomföra en skyddsvisitering för att säkerställa att den visiterade inte bär på vapen. Om det blir nödvändigt ska soldaterna också klara en närkampssituation.
– Det här är en så kallad formell övning där vi utsätter soldaterna för situationer och de sedan får berätta vilka åtgärder de vidtog och med vilket lagstöd, berättar kapten Armand Billaudel på 6. kompaniet.
Om soldaterna agerar felaktigt får de hjälp längs vägen, så att de lär sig medan övningen pågår.
– I tjänsten kommer de att möta allt från oskyldiga, nyfika individer till gapiga, aggressiva och i värsta fall beväpnade kriminella, säger Armand Billaudel. Därför övar vi situationer med eskalerande hotbild.
Soldaternas uppdrag i Stora Vika är att bevaka ett skyddsobjekt. Enligt scenariot ska de skydda lastning av trupper på väg ut på mission. Figuranter dyker med jämna mellanrum upp på olika platser och agerar nyfikna, hotfulla och till och med beväpnade. När soldaterna anlände till Stora Vika fick de först ta sig igenom någon kilometer skog, upprätta infartsposteringar och upprätta förläggningar. De har inte fått mycket sömn under natten, men det gäller att hålla huvudet kallt och lösa varje situation på ett bra sätt.
– Jag har lärt mig att inte överreagera. Vi har ett stort övertag redan med vapnet, så man behöver inte överdriva. Det är bättre att läsa av situationen först, säger James Högberg.
– En person som ser vanlig ut kan plötsligt bli hotfull och bete sig konstigt, så man måste vara beredd och tänka på att man aldrig kan vara säker på hur en person som kommer fram kommer att bete sig. Det kan till och med smälla till när man tror att en situation lugnat ner sig, säger Mattias Karlsson.
Både James och Mattias ser fram emot att genomföra hela sin värnplikt, även efter att den blir frivillig. De är entusiastiska över hur roligt det är att göra lumpen, och hur stolta de känner sig när de antagit en utmaning. Under de fyra månader de legat inne tycker de båda att det värsta ögonblicket var att bli nerfirade med ett rep ut genom ett fönster, under övning på strid i bebyggelse.
– Jag är höjdrädd så det var läskigt precis när jag skulle hoppa ut genom fönstret. Men det är bara att lita på att grejerna håller och efteråt var det ju inte så farligt, säger Mattias Karlsson.
En som också lever sig in i övningen och ger allt är Emmelie Simic, som snart kommer att påbörja gruppchefsutbildning.
– Man löper för kung och fosterland. Det är en jätterolig och realistisk övning, som gör att man hittar energi fast man varit igång i ett dygn, säger Emmelie.
Efter fyra månader i lumpen börjar hon känna sig alltmer som en soldat, hon orkar kämpa och är glad över att slippa bli tillrättavisad av befäl hela tiden. Hon känner att hon kan agera alltmer självständigt.
– Jag bar en kille upp för en trappa nyss och det skulle inte ha varit möjligt innan lumpen. Men det är befälens förtjänst, de kräver att vi tränar mycket. I början tyckte jag det kändes onödigt, men det krävs att man är i toppform för att man inte ska fela. Man orkar vara igång flera dygn utan mat, säger Emmelie Simic.
Det börjar dra ihop sig till final i skyddsvaktsövningen. Övningsledningen har planerat in en demonstration, som soldaterna ska visa att de kan hantera på ett smidigt sätt.
– De flesta blir godkända vid en sådan här övning, tillsammans med teoriprovet blir det ett kvitto på att soldaterna läst, förstått och lyssnat under utbildningen. Då har de en bra grund att stå på, säger Armand Billaudel.