Sammanlagt finns det 34 samverkansgrupper med 120 patruller i Kosovo. Sverige har två grupper som arbetar i områdena kring Gracanica och Pristina. Deras uppgift är att samverka med lokalbefolkningen och företrädare för samhällsinstitutioner i Kosovo. De ska helt enkelt vara länken mellan KFOR och det civila samhället.
Grupperna har fasta kontakter som de träffar regelbundet på planerade möten, men de patrullerar också sina områden och pratar med folk på gatan. Samverkansgruppernas jobb handlar mycket om relationer.
− Det handlar om att bygga upp ett förtroendekapital och få folk att förstå vad vi gör och att det kan göra nytta, säger samverkansofficeren Jenny Rosqvist.
Samverkansgrupperna jobbar bara med öppna källor. De pratar med polisen, tjänstemän på statliga institutioner, ungdomar, människor på landsbygden och invånarna i storstaden Pristina. Tanken är att KFOR ska få en bild av hela samhället och få veta vad människorna tycker, tänker och känner.
− Det bästa är om inte vi pratar så mycket, utan mest lyssnar, säger Jenny Rosqvist.
LMT-verksamheten startades efter kravallerna i Caglavica, i det svenska området, 2004. Syftet var att undvika att oroligheter hastigt skulle blossa upp som KFOR inte hade någon kännedom om. KFOR har idag bättre koll på vad som rör sig i samhället än vad man hade 2004 och mycket beror på nya sätt att arbeta.
Allteftersom att säkerhetsläget i Kosovo har stabiliserats så har KFOR:S fokus förflyttats till samverkan och rådgivningsfunktioner. Det svenska förbandets skyttekompani jobbar också en hel del med samverkan. Vid fotpatruller pratar de med lokalbefolkningen och känner av läget. Skyttekompaniet har också egna samverkansofficerare. KS21 är den sista svenska kontingenten med ett skyttekompani och nästa insats kommer att fokusera helt och hållet på samverkansgrupper och på funktioner som rådgivare och mentorer till Kosovos egen säkerhetsstruktur.