– Jag har både insatsförbanden och utlandsstyrkan i åtanke när jag utbildar. Alla måste bli bra soldater, säger förstesergeant Torbjörn Svensson, som håller i dagens övning.
Det är assistenterna och förarna ur ledningsplutonen, 17 soldater, som ska öva strid i anfallsmålet. Det innebär att de ska säkra ett område, i det här fallet ett skogsparti där en eller några stycken motståndare håller till. Syftet med övningen är att öva att strida i grupp, både två och två i stridspar och i hela gruppen om cirka åtta man.
Dessutom ska soldaterna öva på att hålla koll på sin ammunition – och helst stridsparskamratens också. Lyckas man med det kan man alltid täcka upp för varandra, då kan kamraten skydda om man skulle hamna med fienden i blickfånget och tomt magasin.
Halva styrkan åt gången går genom skogen, gör sitt bästa för att upptäcka fienden, hamnar i strid. Rop skallar genom skogen, det är snabba förflyttningar, då och då glömmer någon att repetera en order och de längst bort från chefen vet inte vad de ska göra. Det blir både beröm och förslag på förbättringar under genomgången efter ”eld upphör”. För varje genomförande blir resultatet bättre.
Stabsplutonbefälet Andreas Wallin är nöjd med dagen.
– Det här är ganska lätt terräng, men när det är strid blir det ändå stressigt. Varje tillfälle för mig att träna som chef är bra. Jag behöver bli lite tydligare – övertydlig. Och så måste vi öka tempot – agera, inte reagera, säger han.
Men att tänka sig in i att det verkligen skulle hända, att man verkligen skulle bli beskjuten, det är svårt. Det säger i alla fall Ehmilie Milch och Alexander Landin, som båda sökt utlandstjänst till hösten. De vill åka till Afghanistan där P 7 har ansvaret för att sätta upp FS 20 i höst. Ehmilie har sökt stabsbiträde och Alexander vill vara signalist i en skyttegrupp.
– Just här i dag när vi övar är det svårt att tänka sig in i att någon står framför mig en dag och vill ha ihjäl mig, säger Alexander.
Men han har tänkt på riskerna med utlandstjänst.
– För mig handlar det om att försöka bli bättre och bättre. Det jag har gjort under min värnplikt hittills är en bra start, jag har lärt mig mycket och har bra befäl, säger Alexander.
Ehmilie hoppas att hon får möjlighet att komma iväg till Afghanistan.
– Jag tror att det är en bra erfarenhet. Jag tror att man kommer att uppskatta det man själv har mer efteråt. Jag vill hjälpa andra. Och så tror jag att det är en bra merit eftersom jag vill bli polis, säger hon.
Av plutonens 39 soldater är åtta kvinnor – en ovanligt stor andel, bland de värnpliktiga på P 7 är det knappt tio procent kvinnor.
– Min erfarenhet är att det blir en jämnare nivå – inte så grabbigt. Stämningen är jättebra på plutonen, säger Torbjörn.
David Sandgren, värnpliktig, håller med.
– Jag tycker att det är bra att ha många tjejer på plutonen. Det blir mer mixat, inte så tråkigt och grabbigt. På plutoner med bara killar är lite annan stämning, tror jag.