Så här leds Cold Response

Marken skakar när sju stridsvagnar åker förbi. Svenska JAS 39 Gripen dånar i luften och skyttesoldater springer efter vägen. Totalt kaos kan tyckas. I själva verket är varje steg noga uttänkt och det är alltid säkerheten som är viktigast under en övning av Cold Response storlek.

Överste Knut Stövne leder själva ”kriget” under Cold Response. Här följer han striderna direkt på fältet från en stridsvagn Leopard. Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten
De svenska officerarna Per Olsson och Mikael Engman arbetar i den operativa ledningen under Cold Response.
De svenska officerarna Per Olsson och Mikael Engman arbetar i den operativa ledningen under Cold Response. Foto: Jonas Fröberg/Försvarsmakten
Tomas Wuopio och Björnar Stivang.
Tomas Wuopio och Björnar Stivang. Foto: Jonas Fröberg/Försvarsmakten
Major Paul Maynard, Royal Marines, Generalmajor Finn Kristian  Hannestad, Exercise Director och Orlogskaptein Connie Stien.
Major Paul Maynard, Royal Marines, Generalmajor Finn Kristian Hannestad, Exercise Director och Orlogskaptein Connie Stien. Foto: Forsvarets operative hovedkvarter
De svenska officerarna Per Olsson och Mikael Engman arbetar i den operativa ledningen under Cold Response. Foto: Jonas Fröberg/Försvarsmakten
Tomas Wuopio och Björnar Stivang. Foto: Jonas Fröberg/Försvarsmakten
Major Paul Maynard, Royal Marines, Generalmajor Finn Kristian Hannestad, Exercise Director och Orlogskaptein Connie Stien. Foto: Forsvarets operative hovedkvarter

När 8 500 soldater från 14 länder ska samöva krävs en ledning som har stenkoll på både strider och säkerhet. Ytterst leds hela övningen från norska Bodö, cirka 30 mil från övningsområdet. Högste chef är generallöjtnant Bernt Brovold. Under honom finns generalmajor Finn Hannestad som leder runt 200 officerare, däribland samverkansofficerare från de 14 deltagande länderna.
– Samverkan går jättebra, speciellt med svenskarna eftersom vi har stor erfarenhet att jobba med dem, säger Finn Hannestad. 

Noggrannt planerad

Men en stor del av den operativa ledningen sitter Bjerkvik, fyra mil utanför Narvik. Där hittar vi de svenska officerarna Per Olsson och Mikael Engman. De har arbetat med förberedelser för övningen i 18 månader.
– Här i Bjerkvik består ledningen av två delar. Ena delen styr hur striderna ska genomföras. De ger uppgifter till förbanden om hur och var de ska anfalla eller försvara sig samt hur länge de ska utföra uppgiften. Den andra minst lika viktiga delen ansvarar för deltagarnas säkerhet och allt som kan påverka samhället och miljön, berättar Mikael.

På armlängds avstånd

Övningsledningen i Bjerkvik sitter i ett stort stabstält och i ett av rummen sitter de två högsta cheferna mitt emot varandra. Överste Knut Stövne basar för stridsledningen – alltså själva krigsspelet. Och bredvid honom basar general Ole Sverre Asak för övningen och säkerheten i sin helhet.
– De sitter så nära för att de snabbt ska kunna kommunicera.  Till exempel om det händer något i det fiktiva kriget som kan störa allmänheten eller påverka miljön, fortsätter Mikael Engman.
Striderna pågår på isiga serpentinvägar där de stora stridsvagnarna dånar fram och i fjällnära terräng. Då måste bland annat miljön, isbärighet, sandning, lavinrisker, säkerhet, besök och mycket annat övervägas.

För att ha kontroll på striderna finns dessutom en stab med så kallade ”controllers”, som på stridsfältet, utmärkta med vita band på ärmarna, övervakar att de stridande förbanden når sina mål och att de verkligen övar det som ska övas på ett säkert sätt. 

Över gränsen

För första gången i övningens historia ska förbanden gå över gränsen och in i Sverige men det hela kommer att ledas av Norge hela vägen till sista övningsdagen i Sverige. Som ett stöd till den norska övningsledningen finns en svensk kontingentsledning som bland annat har hjälpt till med planering, kontakter, tillstånd samt information till civila i området. Ansvarig är chefen för Norrbottens regemente, I 19, överste Olof Granander. 
– Vi har haft många positiva möten med Länsstyrelsen, samebyar och näringsidkare. Det kommer att flyta jättebra, säger överstelöjtnant Per Olsson, stabschef för den svenska kontingenten, och utvecklar också varför övningen är så viktig.
– Ingen tror att det ska bli krig här, men det är viktigt att vi under fredsförhållanden lär oss samarbeta inför internationella insatser, som i Afghanistan där vi verkar tillsammans med andra nationer.

Inga språkförbistringar

På och omkring E 6:an norr om Narvik pågår striden för fullt. Långt ner i hierarkin under den högsta stridsledningen pågår ett nära samarbete mellan svenska och norska trupper. Det ryker kaffe ur plastmuggar. Invid två jeepar står Thomas Wuopio som är samverkansbefäl på en svensk jägarbataljon från I 19 och samtalar med Björnar Stivang, som är ställföreträdande bataljonschef på en norsk pansarbataljon.
– Vi samarbetar väldigt bra och det underlättar att vi kan prata med varandra på våra egna språk, säger Björnar Stivang.