I varje granatkastargrupp ingår sex soldater: gruppchef, ställföreträdare och fyra riktare med olika uppgifter. Gruppchefen ser till att allt går rätt till och att ingen skadar sig. Riktare ett är den som hanterar riktinstrumentet och ställer in siktet. Riktare två, eller bubblaren, är den som vevar och finjusterar granatkastaren med hjälp av libeller liknande de som finns på vattenpass. Riktare tre grovriktar pjäsen, det vill säga helt enkelt flyttar den i sidled och släpper ner granaterna i eldröret. Riktare fyra hanterar ammunitionen och ser till att rätt laddning används och lämnar den till riktare tre. Ställföreträdande gruppchefen är den som är säkerhetskontrollant rörande ammunitionen.
Rätt saker på rätt tid
Sergeant Johannes Borgstedt, specialistofficer, är gruppchef för 4:e pjäsgrupp. Han pratar hela tiden med besättningen i sin grupp. På ett lugnt och pedagogiskt sätt påminner han de övriga om vad saker och ting kallas och berömmer när det flyter på.
– Jag tycker det går bra, vi gör rätt saker på rätt tid. Vi har kommit längre än vi räknat med. De värnpliktiga är duktiga och vill mycket, säger Johannes.
Siktar på fortsättning
Petra Engström från Luleå ingår i samma grupp. Hon har aldrig ångrat att hon sökte till A 9.
– Det är riktigt roligt, men man måste vara skärpt och noggrann. Jag trivs så bra att jag har både sökt till Nordic Battle Group, NBG 11 och till specialistofficersutbildningen, berättar Petra.
Christian Wessel från Stockholm valde mellan att utbildas i Enköping eller i Boden.
– Jag valde Boden på grund av, eller egentligen tack vare kylan, och tycker lumpenlivet är toppen. Man lär sig så många bra saker inför framtiden. Att arbeta i grupp, städa och ha koll på sig själv. Jag tycker att alla borde göra lumpen!
Även Christian har sökt till NBG 11.
– Men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag har också kommit in på Kungliga tekniska högskolan, KTH.
Artilleribataljonens ögon
Högt uppe på ett berg, ett par hundra meter från granatkastarna ligger eldledningsplutonen. De har till uppgift att upptäcka, identifiera, lägesbestämma mål, främst fiendens artilleri, staber och underhållsförband. Man kan säga att e-plutonen är artilleribataljonens ögon.
– De koordinater vi får fram skickar vi ner till batteriplatsen, kallad B-plats. Där omvandlas informationen så besättningarna vid granatkastarna kan välja rätt laddning och rikta in pjäserna med god precision, säger sergeant Erik Larsson som är övningsbiträde på e-plutonen.
Kompanichefen sammanfattar
Kenneth Nygren är kompanichef på pjäskompaniet, har följt övningen och sammanfattar:
Granatkastare har tillförts som ett utbildningsmål på kompaniet inför detta år. Det har inneburit att kunskapen hos oss ”äldre” är lägre än hos våra nyutbildade fänrikar och sergeanter. Jag tror att det inte bara är soldaterna som har lärt sig någonting utan även vi äldre har fått se detta som utbildning.
– Vi måste även vara tacksamma för den utbildning som alla nyanställda får innan de kommer till oss. På kompaniet finns idag få soldater som ska leverera indirekt eld med antingen Haubits, eller som idag, med granatkastare. Att klara detta är en utmaning som naturligtvis sätter sina spår hos befälen och soldaterna. Vi är helt beroende av varandra för att detta ska fungera och jag djupt imponerad av soldaterna och befälet.
Se fler bilder