En rookie och en rutinerad i Kosovo

Patrik Bengtsson är 40 år och har gjort åtta insatser i utlandsstyrkan och tre omgångar i olika beredskapsförband. Ted Slight är 21 år och det är första gången han åker på en internationell insats. De två har olika bakgrund och erfarenheter men de har redan mycket gemensamt efter ett par månader i Kosovo.

Ted gillar att han sökte till insatsen i Kosovo. Foto: Bo Eriksson/Försvarsmakten
En rutinerad och en rookie i Utlandsstyrkan
En rutinerad och en rookie i Utlandsstyrkan Foto: Bo Eriksson/Försvarsmakten
En mindre bra dag på jobbet.
En mindre bra dag på jobbet. Foto: Patrik Bengtsson/Försvarsmakten
En bra dag på jobbet.
En bra dag på jobbet. Foto: Patrik Bengtsson/Försvarsmakten
En rutinerad och en rookie i Utlandsstyrkan Foto: Bo Eriksson/Försvarsmakten
En mindre bra dag på jobbet. Foto: Patrik Bengtsson/Försvarsmakten
En bra dag på jobbet. Foto: Patrik Bengtsson/Försvarsmakten

Ted hade aldrig haft en tanke på att söka till utlandsstyrkan men blev intresserad under värnplikten efter att officerare berättat om jobbet.
– Jag hade ju tänkt plugga vidare efter lumpen men tänkte om efter att ha pratat med flera som tjänstgjort i Utlandsstyrkan, berättar Ted. Om jag satsar åtta månader på Utlandsstyrkan kommer jag ha gjort nytta och kommer hem med nya erfarenheter, nya vänner samt en bra ekonomi för att resa och för att kunna studera vidare.
Teds betyg och referenser från värnplikten var bra så han kom med i den tjugonde kosovostyrkan, vilket han är glad för i dag.

Patrik jobbar vanligtvis som ambulanssjukvårdare i Malmö, och har gjort många insatser inom sjukvårdstjänsten i Utlandsstyrkan. Detta är första gången han tjänstgör som skyttesoldat. Han tycker att det är roligare att vara på skyttekompaniet som omväxling till jobbet hemma och sina tidigare insatser.
– Jag åker av flera skäl, dels för att det är fem år sedan jag var senast i Kosovo så jag vill se vad som hänt, dels för att åka tillsammans med kamrater från mina tidigare insatser, förklarar Patrik

Bägge tänkte mycket när de åkte från flygplatsen till Camp Victoria genom mörklagda byar. Det var tankar om hur det skulle bli, om den nya miljön, livet på campen, uppgifterna de skulle lösa och liknande.
– Det var spännande på ett positivt sätt, berättar Ted.

Patriks tankar handlade också om hur det skulle bli, särskilt jämfört med tidigare insatser. Varför är jag här igen? Jag kan det här! Blir det samma upplevelser igen?
– Men så blev det inte, jag har jätteroligt, är i en jättebra grupp och allting funkar, säger Patrik. 

Ted tycker att det gick fort att komma in i verksamheten, området och de dagliga uppgifterna. Den första veckan var det mycket att ta in och de flesta var ganska trötta på kvällarna.
– Redan efter några veckor började man få bra grepp om läget, men man lär sig alltid något nytt och jag tycker att jag utvecklas för varje dag, säger Ted.

Det gäller att skaffa sig rutiner från början och att hålla sig till dem över tiden. Det gäller att hjälpas åt och göra gemensamma saker som att träna, kolla på film och annat som håller ihop gruppen. Både Ted och Patrik är överens om att det viktigaste är att gruppen fungerar. Man måste ha en bra kommunikation, känna av stämningen och ta tag i problem direkt.
– Det löser sig inte av sig själv. Problemen blir bara värre och svårare att lösa när man väl är på plats i insatsområdet, berättar Patrik. Gruppen har vid några tillfällen utvärderat varandra och gett varandra feed-back genom att fokusera på saker att fortsätt med, saker att sluta med och saker att börja med.
– Det är där och då man ska ta upp saker. Man får jättebra feedback och utvecklas både som grupp och som person, berättar Ted.

Det är onödigt att ta med för mycket civila kläder, böcker eller filmer. Det är i princip bara vid fysisk träning soldaterna använder civilia kläder. Böcker finns det gott om i campens bibliotek. Egen utrustning behövs inte heller. Soldaterna får allt de  behöver och får bära. Extraprylarna och de civila kläderna blir bara liggande i skåpen. En enkel uppsättning av civila kläder är allt som behövs förutom kläder och skor för fysisk träning.
 
Ett duschdraperi eller stort tyg kan fungera för att dela av bostadsbaracken som man delar med andra soldater. 
– Det är viktigt att skapa sig sitt eget hem och trivsel, du ska bo i baracken flera månader, så härda inte ut i en tom container, säger Patrik och Ted håller med till fullo. Det är viktigt att få vara lite privat. Ta med sånt som skapar ett hem; egna sängkläder, foton på de och det som du gillar, affischer, flaggor, mm.

Patrik och Ted har många råd kring hur man förbereder sig för livet på campen och insatsområdet. En USB-sticka och en extra hårddisk kan vara bra för att kunna spara och byta bilder med andra. En bra mobilkamera duger bra, det är viktigt att alltid ha med en kamera för man får vara med om så mycket unika händelser. En turistkarta över Kosovo är bra att ha med sig för eget bruk. Det kan kännas tryggare om man skapat sig en översiktsbild av insatsområdet, om lokal historia och konflikten där, samt vad Försvarsmakten gör redan innan man kommer till insatsområdet. Ett sista råd är därför att lägga ned lite tid på att läsa på området och varför man är där.

– Det bästa med att jobba i utlandsstyrkan är det är så enkelt, man vet vad man ska ha för kläder, vad man skall göra och med vilka, och så alla upplevelser såklart, säger Ted.

– Kamratskapen, service med tvätt och mat samt att finns det tid till att träna i gymmet, idrottshallen eller att löpa runt campområdet, fyller Patrik i. Alla tränar för att hålla hög standard och nästan alla kommer hem i bättre skick än när man for.

Bägge är de nöjda med tillvaron i utlandsstyrkan och insatsen i Kosovo när halva tiden har gått.