De drygt 60 soldaterna i insatsplutonen har övat, tränat och levt ihop i nästan ett år. De började i mitten av januari med grundläggande soldatutbildning. De har blivit godkända skyddsvakter och även gjort skarpa vakt- och bevakningsuppdrag. Och idag fredag gick de för sista gången ut tillsammans genom grindarna vid Uppsala garnison.
Stämningen vid fikat i matsalen på förmiddagen är lite dämpad. Mitt i glädjen känner många redan saknad efter sina kamrater de kommit så nära under det senaste året. När vitsord, det vill säga de militära betygen, delas ut blir det högtidligt. En efter en ropas namnen upp, de värnpliktiga går fram och hämtar sina dokument och alla befäl tackar för den här tiden.
– Ni har gjort ett bra jobb, ni har gett något till ert land och ni tycker förhoppningsvis att ert land genom Försvarsmakten gett er något tillbaka, säger kompanichefen Marcus Pihlblad.
– Jag hade en helt annan bild av värnplikten innan jag kom hit, berättar Sebastian Hyltingö. Det var mycket mer teoretisk utbildning än jag trodde. Man har också testat sina gränser och vet vad man orkar även när man inte sovit och ätit särskilt mycket under en övning.
Nu väntar framtiden och planerna ser olika ut. Några tänker använda sitt muckbidrag, den summa pengar man får vid utryckning, till resor. Andra har redan klart med jobb. Och ytterligare andra funderar på att fortsätta inom Försvarsmakten.
– Jag ska resa, först med familjen och sen med kompisarna. Sen ska jag söka specialistofficersutbildning, berättar Sebastian Hyltingö.