Baskerprov, ett dygn av utmaningar

Det är tidig morgon och solen har inte riktigt klivit upp. Soldaterna ur 311:e luftburna skvadronen förbereder sig för baskerprov. Mycket ska hinnas med. Saker ska packas, fötter ska tejpas och utrustningen ska passa perfekt så att inga onödiga skavsår uppstår under det dygn som soldaterna kommer att vara i ständig rörelse och utsättas för olika slags prov. Några håller på i 28 timmar innan de går i mål i Karlsborg.

Vattenövergång är en del av hinderbanan Foto: Ronnie Hammar/Försvarsmakten
På väg mot Perstorp
På väg mot Perstorp Foto: Ronnie Hammar/Försvarsmakten
I början av provet
I början av provet Foto: Ronnie Hammar/Försvarsmakten
Att orientera rätt på natten kan vara en utmaning. Soldaterna är någon timme från en station där en paus och lite mat förtärs
Att orientera rätt på natten kan vara en utmaning. Soldaterna är någon timme från en station där en paus och lite mat förtärs Foto: Ronnie Hammar/Försvarsmakten
På väg mot Perstorp Foto: Ronnie Hammar/Försvarsmakten
I början av provet Foto: Ronnie Hammar/Försvarsmakten
Att orientera rätt på natten kan vara en utmaning. Soldaterna är någon timme från en station där en paus och lite mat förtärs Foto: Ronnie Hammar/Försvarsmakten

Efter en tidig lunch bär det av mot starten några mil sydväst om Karlsborg. Gruppvis får de förflytta sig cirka tre mil med tung packning. Totalt väger utrustningen ungefär 50 kilo inklusive kläderna på kroppen, och det är självklart en stor förändring från soldaternas tidigare liv i skolan. Soldaterna har fått förbereda sig på olika sätt under de tre första månaderna av sin utbildning, den så kallade grundläggande soldatutbildningen. Flera långa vandringar med olika slags packningar har gjorts för att deras kroppar ska vänja sig vid denna belastning. De flesta soldaterna ser fram emot baskerprovet med skrämd förtjusning.

Mörker och trötthet

I november går solen ner tidigt och kylan tränger på. Det är midnatt när man når upp på en lite kulle väster om Karlsborg. Då har soldaterna vandrat med full packning några mil. En lättare soppa förtärs under tystnad då de flesta är lätt medtagna och självklart trötta. Några hinner sova en liten stund. Det är alldeles svart natt runt dem. En lightstick, ett svagt lysande rör, är den enda belysning.

Det ska gå, säger de flesta i mörkret. Viljan finns där hos alla och de som känner sig lite trötta vet att kamraterna hjälper till och stöttar. Efter någon timmes vila och iordningställande av utrustning, bär det av norrut genom skogarna, för att till slut nå Perstorp som ligger norr om Karlsborg. En skjutbana där alla får bevisa att de har lärt sig hantera sitt vapen. Några timmar senare väntar hinderbanan och ytterligare någon timme därefter så avslutas allt med vård. Äntligen klar, känner nog många.