Vingmålsskjutning – återtagen förmåga

De gula Learjet 35-flygplanen susar fram i 450 knyck över Bottenviken. Bakom och snett ovan flyger ett Gripenplan upp och avfyrar en skur om åtta till tio skott från flygplanets automatkanon. Skotten träffar inte planet, det är inte meningen, utan en fyra och en halv meter lång röd tygstrut som är fastsatt i en vajer bakom det gula flygplanet.

Målflyget drar skjutmålet, "korvmålet", i en lång vajer när stridspiloterna övar upp förmågan att skjuta mot flygande mål. Foto: Nicolas Karlborg, Irmer Media AB

Det handlar om att återta en förmåga som under Viggentiden övades varje år över Bottenviken då målflygdivisionen från Linköping baserade på Fällforsbasen. Målflygdivisionen i Linköping lades ner i slutet av 90-talet och sedan övergången till Gripensystemet så har denna förmåga legat på is.

Premiären avklarad

Nu i höst har de svenska gripenpiloterna på insatsdivisionerna för första gången övat på hanteringen av flygplanets automatkanon mot flygande mål. Premiären avklarades under TTP-övningen som genomfördes första veckan i september.

– Vi har påtalat vikten av att alla piloter måste få träna upp förmågan att kunna nyttja alla vapensystem på JAS 39 Gripen full ut till flygvapenledningen. Ett led i detta är att få skjuta med automatkanonen mot flygande mål, säger flygchef Mats Hakkarainen.

Tiden var mogen

En förklaring till varför vingmålsskjutning med JAS 39 Gripen inte genomförts på insatsdivisionerna tidigare beror på att prioriteringen av förmågan inte har varit tillräckligt hög. En annan förklaring är ekonomi, och att det har inte inrymts i budgeten.

– Viljan har funnits men orsakerna har varit många. Bland annat har utvecklingen av Gripensystemet bromsat förmågeutvecklingen samtidigt som det inte funnits ekonomi att genomföra det. De tekniska och operativa lösningarna har utvecklats och nu är tiden mogen att även utveckla vingmålsskjutning med gripen på insatsdivisionerna, säger Carl Johan Frödin, tidigare handläggare vid flygvapnets produktionsledning för förbandsproduktion vid Högkvarteret.

Målflyg, så funkar det

Företaget som bedriver målflygning för Försvarsmaktens räkning heter Saab Aerotech och har sitt säte i Nyköping. Ett lokalt kontor och en hangar med plats för flygplanen finns i Luleå garnison. Saab Aerotech har flugit målflyg enligt ett gällande målflygskontrakt för armén och marinen sedan 1986.

– Det var först 2007 flygvapnet kom med i samma avtal. Vi är jätteglada att få flygvapnet som kund. Nu kan vi stötta hela Försvarsmakten med våra tjänster, säger Kurt Wadsten från Saab Aerotech.

Vingmålsskjutning går till på så sätt att ett Learjet-flygplan flyger med ett mål fastsatt i en 800 meter lång vajer som sitter fast i flygplanet. Piloten siktar mot målet och skjuter skott med automatkanonen. Målet, som kallas ”korvmål” och anspelar på hur det ser ut, är gjorda i ett rött tyg. Det är fyra och en halv meter långt och format som en strut med en öppning på 30 centimeter i diameter i framkanten och 45 centimeter baktill. En halv meter framför målet sitter en universalgivare, en slags metallklump, som innehåller ett antal mikrofoner. Den känner av vilka zoner som träffats. Det röda tyget har metalltrådar invävda för att kunna ge radareko. Träffarna registreras och presenteras i en träffmottagare i målflyget som sedan kan tas ut som data för att delge resultatet av skjutningen.