Disciplin, precision, puts och studs. Det är den vanliga bilden av och förväntan på militär organisation. Och visst råder det disciplin, men snarare baserat på parollen ”frihet under ansvar” än den stereotypa bilden av skrikande befäl. Militär disciplin är beroende av att varje person tar eget ansvar och vet vad de ska göra.
Marinens musikkår, MMK, är en av tre musikkårer i Försvarsmakten. Alla kårer har anställda musiker men MMK har flest. De är fortfarande den enda kåren med enbart anställda musiker. I framtiden ska emellertid några av tjänsterna bli tidsbegränsade. Det är en del av ett nytt personalförsörjningssystem.
En arbetsdag på Marinens musikkår i Karlskrona börjar vid åtta-niotiden. Fram till tio repeterar varje musiker individuellt på sin stämma. Sedan tar gemensam repetition vid fram till klockan tolv, återupptas vid ett och pågår fram till tre. Sedan måste öronen och hjärnan vila, innan de flesta fortsätter repetitioner hemma på kvällen.
– Det vi repeterar är inte för att lära oss styckena utan för att vi ska göra på samma sätt. En professionell musiker kan spela ett stycke direkt, men om man inte repar så behåller man inte skärpan i musicerandet, tillägger Nils-Olof Friberg.
Planlagd vila
När Försvarsmaktens musikkårer inte har publik konsert eller löser statsceremoniella uppdrag så repeterar de. Förväntningarna på kvalitet är höga. Ofta representerar de inte bara Försvarsmakten utan hela nationen.
– Vi ska prestera när vi ska prestera, säger Nils-Olof Friberg.
Hur lyckas man med det – gång på gång?
– Man planlägger med mycket vila (bildligt talat, reds anm). Precis som en idrottsman så tränar man inte som mest dagen innan, säger Anders Hårstadhaugen.
Och väl på scen kommer inspirationen - i mötet med publiken och i glädjen över att få göra det som de tycker är allra roligast.
Vad skiljer musikkårer från andra, civila, orkestrar med heltidsanställda musiker?
– Vi gör så många olika saker; högvakter, konserter, förbandsspelningar, med olika slags musik. Dessutom disponerar arbetsgivaren militärmusikkårerna mer, säger Nils-Olof Friberg.
Anders Hårstadhaugen:
– Om man jämför en brassmusiker i en symfoniorkester med en brassmusiker i en blåsorkester så kan man säga att symfonikern är en sprinter och blåsorkestermusikern är en maratonlöpare. I en blåsorkester spelar man i princip hela tiden jämfört med i symfoniorkestern där man har längre pauser och kortare intensiva insatser.
Annars så är arbetet och resultatet detsamma, menar de.
Som en familj
Kårchef är Tomas Hjortenhammar. Han har varit på Marinens musikkår i knappt ett år.
– Det som överraskade mig, på ett positivt sätt, när jag kom hit var den familjära stämningen. Här är folk dygnet runt. Folk kommer tillbaka på kvällar och även helger för att repetera, säger han.
Frihet under ansvar, som sagt.
Stämningen underlättas av logistiken. Marinens musikkår är, som enda musikkår i Försvarsmakten, alla samlade i ett hus. De har gemensamma fikaraster och äter i en miljö med stora hörnsoffor i skinn och med utsikt över inloppet till Karlskrona.
Senaste nytt sätts upp på anslagstavlan som alla nyfiket passerar. En och annan blick slängs på minnena från förr, på arvet från tidigare kollegor.
– Där är min svärfar, säger Tomas Hjortenhammar och pekar på en av många inramade, svartvita bilder på väggarna.
Han är inte ensam om att ha tidigare generationer i kåren. Marinens musikkår har funnits sedan Karlskrona grundades 1680 och har därmed ett stort symboliskt värde för staden.