– De har inte börjat öva på strid i grupp ännu så det är mest det som kallas taktiskt omhändertagandet i strid jag tittar på, att de löser striden, drar de skadade i skydd och tar hand om dem på rätt sätt, säger fänrik Josefin Nilsson, ansvarig för momentet, strax innan det drar igång. Det blir dramatiskt: rök under bilen, flera skadade som måste vårdas, skott från skogen, soldater överallt.
– Det är bra att det är ett långt moment där vi får använda mycket av det vi lärt oss tidigare. Det svåraste var nog att prioritera, säger Andrew Living, signalist, efteråt.
– Den kom överraskande, jag var inte alls med. Jag insåg att jag faktiskt inte gjorde som jag blivit lärd – jag sprang bara direkt på, säger kamraten Joakim Nordström.
Efteråt är det genomgång, av det som var bra och det som kan förbättras. Det är besvärligare – men också roligare – att lägga ihop allt i stället för att göra en sak i taget. De slutsatserna drar även soldaterna vid strid-i-bebyggelsemomentet någon kilometer bort.
– Det här är roligt. Det är mer verklighetstroget, säger Sebastian Arvidsson.
Han och nya stridsparskamraten Viktor Blücker har just avslutat en längre bana som gick ut på att ta sig in i och genom flera rum i en lada. Där fanns många svårigheter: hinder, motståndare, dörröppningar och hög musik. Det sistnämnda har inte varit där för att ge övningen den filmiska känsla den trots allt får – den är där för att soldaterna inte ska kunna prata med varandra utan tvingas till att använda de tecken de lärt sig. I hasorna har de hela tiden haft löjtnant Johan Ström, som agerat gruppchef, gett order och dessutom kontrollerat hur det gått.
– Ni har fått ett minus. Varför det? säger han strängt.
– För att vi inte gick växelvis framåt? gissar Viktor.
Men det är det inte. Någon av killarna glömde att fälla upp bygeln på handgranaten, något som skulle ha varit förödande i en verklig situation eftersom den ena av de två övningshandgranaterna inte exploderade. Nu finns fortfarande tid att lära.
Trots allt är de nöjda med sin insats.
– Vi har tränat mycket, om och om igen, men aldrig en så lång följd av moment, säger Viktor.
– Det är kul, intensivt och mycket att hålla reda på. Det är stimulerande, säger Sebastian.
Förutom att det är jobbiga moment tillkommer att natten innan tillbringats i skogen, att soldaterna haft lite mat och mycket att göra – allt för att låta dem pröva hur kroppen fungerar under stress. Som om det inte vore nog är de hopsatta i nya grupper.
– Man förlorar en del på det, men vi tror på vinsten som blir av att alla på kompaniet känner varandra i slutänden, säger kapten Jonas Persson, tjänsteförättande kompanichef.
På hinderbanan, där en grupp om tolv man håller på att ta sig över hindren med skyddsväst, stridsväst och vapen blir det extra tydligt att gruppen inte känner varandra. Vid de första hindrena kastar sig alla över så fort som möjligt utan att tänka på de andra – bara för att upptäcka att alla faktiskt inte kommer med. Reglerna säger att man får hjälpa varandra, men inte gå tillbaka.
– Framför allt är det samarbetsförmågan som testas på hinderbanan. Här blir det tydligt att om man inte lämnar de starkaste till sist går det inte bra. Sedan är det förstås den fysiska biten vi testar här. Det är besvärligt att hantera all utrustning i krångliga situationer, säger fänrik James O´Connor.
En av dem i gruppen som hejar och peppar mest – och som så småningom inser att han gör mest nytta om han väntar till sist med att ta sig över hindren – är Stefan Neglén.
– Jag har tränat mycket inför lumpen, fyra timmar i veckan på gym och två pass löpning. Jag ville vara förberedd fysiskt, fastän jag faktiskt inte ville göra lumpen. Men nu är jag här och tänker slutföra det. Att göra hinderbanan var kul, men jobbigt. Jag försöker peppa de andra, säger han.
Exemplen ovan visar utbildningskontrollens syfte – att göra både rätt och fel, att det ska vara svårt både för den enskilde och för gruppen.
– Vi har uppföljning ner till enskild soldat, men vi vill också att de hjälper varandra i gruppen. Jag hoppas att de gör det, så att alla klarar utbildningskontrollen. Vi vill också se inom vilka områden vi behöver ge kompletterande utbildning, Vi vill ha med oss alla, säger kapten Jonas Persson.