Kompaniet har stått i beredskap sedan 1 juli. De flesta soldaterna ryckte in precis innan, men med sin goda grund – nymuckade eller med utlandstjänst eller beredskapstjänst i ryggen – hade de kunnat lösa vissa uppgifter direkt om de blivit insatta. De är dimensionerade främst för att kunna förstärka i Kosovo eller Afghanistan, en uppgift de nu är beredda för fullt ut.
– Under den här övningen hoppas jag få ett kvitto på det vi tror att vi kan – men också att vi kan se eventuella behov inom områden där vi kan bli ännu lite bättre, säger Henrik.
Han förklarar vad det är som gör plutonen så bra: soldaterna är proffsiga, har stor förmåga att tempoväxla, de tar egna initiativ i rätt riktning och det råder ett härligt kamratskap.
Det som plutonen främst övat på sedan i somras är samspelet soldaterna emellan på grupp- och plutonsnivå – det är minst lika viktigt som att den enskilde individen är duktig.
En av dem som bidrar till det är skyttesoldaten Andreas Hansson, som står och laddar magasin inför nästa moment: strid med skarp ammunition.
– Med den här plutonen skulle jag åka direkt. Många av oss har jobbat ihop länge, i Nordic Battlegroup och sedan i Kosovo. När jag fick frågan om jag ville vara med här tog jag chansen. Förhoppningen är ju att jag får åka någonstans. Jag jobbade på ett lager före NBG, jag fick säga upp mig för att börja där. Jag är jättenöjd med det valet.
En bit bort står kulspruteskytten Kristian Norgren och sjukvårdsmannen Jonas Andersson och drar isär band med ammunition till en kulspruta modell äldre, ksp 39, pillrar ut ammunitionen och petar in den i band till den modernare ksp 58. Lite pilligt – men ammunitionen kommer till användning. Om bara några timmar kommer de att få nytta av det, då är det strid som gäller. Övningen som väntar är en där det går snett, en vägbomb smäller och soldaterna blir beskjutna när de ska gå in i en by. Men det vet de inte ännu.
– Det kändes naturligt att fortsätta jobba med samma människor som jag varit med i Nordic Battlegroup och i Kosovo – jag trivs fortfarande, säger Kristian.
Att vara i beredskap tycker han är okej.
– Men jag hade hellre varit insatt. Jag är här för att jag vill ut, säger han.
Jonas Andersson har däremot inte stått i beredskap så länge – han började helt nyss på en vakans, men har tidigare arbetat i utlandsstyrkan.
– Det känns spännande att vara här – de andra är väldigt drillade redan. Det är roligt att komma in i något som är så bra. Nu gäller det bara för mig att hitta min plats.
Det enda han saknar, och där talar han om sina erfarenheter hittills i Försvarsmakten, är ännu mer sjukvårdsutrustning.
– Jag skulle vilja att vi kunde öva ännu mer med skarpa prylar: nackkragar, näskantareller, brännskadeförband, tourniquet. Nackdelen är ju att materielen inte går att använda igen, men det är ju meningen att vi ska öva för att bli insatta, säger han.
Övningen, den skarpa striden, gör ställföreträdande kompanichefen Mattias Hallén nöjd.
– Det gick förhållandevis bra, det är smådelar som saknas. Det är det alltid.
Övningen utspelar sig i Afghanistan, berättar han.
– Vi försöker göra allt så realistiskt som möjligt, både bästa tänkbara scenario och när det går snett. Det finns både kombattanter och civila, för att vara säkra på att alla följer krigets lagar. Men det går aldrig att få det så komplext som det verkligen är. Om någon har gömt en sprängladdning under kläderna – hur ska man se det? Vi kan bara öva till en viss gräns.
Läs mer: Strategisk reserv skickas till Afghanistan