Insatschefen, generallöjtnant Anders Lindström, betonar hur viktigt det är för Försvarsmakten att tillsammans med externa intressenter finna rätt väg när det gäller att ge stöd till soldater och anhöriga.
– Det är självklart viktigt för soldaterna att relationen med anhöriga fungerar. Men det är också viktigt ur ett militärt och operativt perspektiv. Hur soldaterna mår, påverkar deras förmåga att kunna lösa sina uppgifter och i slutändan också hela förbandets effektivitet.
Maria Jonsson Assander jobbar på Försvarsmaktens Högkvarter med att utveckla anhörigstödet.
– För närvarande tjänstgör ca 800 svenska officerare, soldater och sjömän i Försvarsmaktens internationella insatser utomlans. Kopplat till varje insatt soldat finns ett antal anhöriga. Anhöriga är ett vitt begrepp som innefattar maka/make, sambo, syskon, föräldrar, barn, flick- respektive pojkvänner och andra släktingar och närstående. Eftersom familjesituationerna är så olika blir det en komplex process.
Ökad kunskap
Behovet av stöd till anhöriga vars partners genomför utlandstjänst är väldokumenterat i internationell forskning. Flera västeuropeiska länder har utvecklat stödprogram. Och i Sverige har diskussionen om stöd till anhöriga och familjer blivit mer synlig.
– Kunskapen om anhörigas och soldaters situation har ökat under senare år och formerna för stöd ses över och utvecklas hela tiden, berättar Maria Jonsson Assander.
Under 2008 gjorde Officersförbundet en enkätundersökning bland anhöriga, Hela familjen gör utlandstjänst. I år publicerar Försvarshögskolan en studie om stöd till militära familjer under utlandstjänstgöring, Vi borde också få medalj, Om stöd till militära familjer under utlandstjänstgöring.
Det är Louise Weibull som gjort studien och hon presenterade sina slutsatser under seminariet. Studien är resultatet av intervjuer som gjorts med några svenska familjer som följts före, under och efter partnerns utlandstjänstgöring. I studien redovisas också erfarenheter från besök vid några familjestödscentra i Kanada.
– Det funkar för merparten, men det är komplext eftersom familjers och individers behov är så olika beroende på var i livet man befinner sig, säger Louise Weibull.
– Den sammanlagda erfarenheten från länder som har haft ett familjestöd igång under lång tid, som till exempel Kanada, är att man bör satsa på att utveckla ett brett stöd i olika former (socialt, materiellt, praktiskt, emotionellt och så vidare) även om majoriteten av familjerna i slutändan inte kommer använda det, avslutar hon.
Kompletterande organisationer
Cesilia Karlsson är grundare till anhörignätverket Invidzonen. Hon höll med om att det är komplext eftersom familjer och relationer kan se så olika ut.
– I grunden handlar det om att kunna stödja den som tjänstgör och att anhöriga på hemmaplan hittar ett sätt som får tillvaron att fungera. För de flesta anhöriga handlar det om att bli bekräftad i det man känner och upplever.
Genom Invidzonen får anhöriga kontakt med andra anhöriga och därmed hjälp och stöd med att hantera det som man upplever som ovant och svårt.
– Att engagera sig i forumet på Invidzonens hemsida eller att delta i anhörigträffar är ett sätt att ta initiativ och ta ansvar för sig själv för att klara situationen och må bra, förklarar Cesilia Karlsson.
De som är mer erfarna kan vara ett stöd för dem som har en partner som tjänstgör utomlands för första gången. Men för professionell hjälp hänvisas medlemmarna vidare till andra instanser.
Svenska Soldathemsförbundet har ett formellt uppdrag att stötta anhöriga. Soldathemsförbundet finns över hela Sverige och erbjuder mötesplatser och information till anhöriga. Man har tittat mycket på hur anhörigstödet har utvecklats i Norge och erbjuder en kurs för par som man kan gå innan man åker utomlands. Förebilden finns i Norge där den numera är obligatorisk.
Kamratföreningen Fredsbaskrarna har en jourtelefon och kamratstödjare över nästan hela landet och har funnit sedan 1984.
– Vi märker att vi får fler samtal från anhöriga när det skrivs mycket i media om händelser i till exempel Afghanistan, säger Lave Lavesson.
Nästa steg
– Vi står inför stora utmaningar när vårt försvar ändras. När plikten försvinner kommer mycket att påverkas, också tjänstgöring i utlandsstyrkan. Därför är jag glad att det kom så många på seminariet och att vi kunde ta del av varandras erfarenheter. Jag ser fram emot att dialogen fortsätter i olika former framöver, avslutar Maria Jonsson Assander.