Sergeant Johan Zelander, specialistofficer på stridsvagn, håller i övningen. Soldaterna ska gå framåt, bakåt, i sida, vända helt om, passera personer och hinder samt åla, krypa och hasa. Det svåra är att hela tiden ha koll på vapnet.
– Soldaterna ska bli bekväma med sin utrusning, de ska kunna kombinera rörelser med vapen. Det är viktigt för att kunna använda det och för säkerheten. Mynningsmedvetenhet talar vi mycket om, att soldaten alltid vet åt vilket håll pipan pekar, säger han.
– Att göra lumpen är jobbigt men väldigt roligt. Den här veckan känns det som om jag har lärt mig saker som skulle tagit flera månader om jag inte varit här. Det är så mycket detaljer som är viktiga – en soldat kan aldrig chansa, säger Gusten Mårtensson, som tycker att den inledande övningen, att passera andra människor med vapen på ett säkert sätt gick bra.
Sedan delas soldaterna in i två grupper. Den ena går in i ett av husen som är till för att öva strid i bebyggelse. Där har befälen ställt upp en hinderbana som soldaterna ska gå igenom. Det är bland annat möbler att gå under, över och runt, där finns dörrar och fönster att gå igenom – en bana som inte är särskilt enkel ens utan vapen, stridsväst och hjälm.
– Det var kul att få röra sig inne i byggnaden. Och jag gillar att röra på mig. Första veckan har varit jobbig, men det har bara blivit bättre och bättre, säger Sebastian Johansson.
Kamraten Kalle Swanson gillar också huset.
– Det är spännande. Rätt så likt det man ser på film när man går in och ut ur hus, säger han.
Något som alls inte var som på film var att skjuta de första gångerna.
– Det var annorlunda. Olikt allt annat jag gjort. Jag har bara skjutit luftgevär innan. Att skjuta på riktigt var… annorlunda, säger han och lutar sig fram och säkrar kamratens vapen, den lilla spärren har flyttat sig av misstag, och får ett tack till svar. Visserligen finns ingen ammunition i vapnen just nu men ett vapen ska alltid hanteras som om det är laddat. Att alltid veta att vapnet är säkrat är en svårighet när man också ska krypa, klänga och klättra.
En annan sak att vara uppmärksam på är att inte få sand och smuts i sitt vapen när man kryper, ålar och hasar fram. Det är nästa uppgift. Det stånkas, stönas och kämpas när soldaterna tar sig fram över marken.
Efteråt är Oliwer Johmår svettig men glad.
– Jag har alltid sett fram mot lumpen. Ännu så länge är det jobbigt, man är inte van. Men jag gillar att vara utomhus, så jag har tränat inför lumpen. Jag gillar att fiska och då går man mycket och bär mycket. Dessutom har jag sprungit, säger han.
Eftermiddagen går mot sitt slut och sergeant Johan Zelander är nöjd. Han blev utexaminerad förra året, det här är de första soldaterna han har hand om från dag ett.
– Det har gått jättebra, de är väldigt följsamma och arbetsvilliga och suger åt sig av det vi lär ut. De kommer med relevanta frågor och är intresserade av att utvecklas. Det är väldigt spännande för mig att få bygga från början. Om ett tag, när vi går ut på fältövning för första gången, får jag kvitto på om jag lyckats i dag, säger han.