Efter att i förra veckan klarat av säkerhetsgenomgång och teori med tillhörande prov, är ledningsplutonens soldater på skjutbanan för att för första gången avfyra sina vapen. Löjtnant Mårten Rasch går igenom säkerhetsbestämmelserna och visar runt på skjutbanan. Alla ska veta var telefonen finns, var båren är placerad, var ambulans ska mötas upp och mycket annat som är av betydelse om en olycka inträffar.
Det viktigaste är soldaternas eget agerande därför läggs mycket tid på genomgångar. Befälen håller ett lugnt tempo och ser hela tiden till att alla får möjlighet att ställa frågor för att stilla nervositeten.
– Det är god stämning bland soldaterna trots att de är trötta och varma, säger Mårten Rasch. Det är detta som är roligast med att vara officer, att utbilda värnpliktiga.
Löjtnant Rasch genomför visitation före skjutning. Han påminner sedan om SARA; Ställning, Andning, Riktning, Avfyrning. Snart är det dags.
Sofie Persson är lite nervös.
– Det här med vapen är lite otäckt, jag har respekt för vapen. Det känns lite pirrigt, men befälen är ju med oss hela vägen så det ska nog gå bra, säger hon innan hon lägger sig ner i gruset, för ihop armbågarna under bröstkorgen, drar upp högerbenet i vinkel och siktar på tavla nummer fem.
Efter genomförd skjutning ser hon lättad ut.
– Det gick förvånansvärt bra och det var inte obehagligt.
Om den första veckan i grönkläder säger hon:
– Det har varit en rolig men jobbig vecka, stor omställning från skolvärlden. Det är så mycket som är nytt och allt sker i ett högt tempo.
Nu återstår 50 veckor till muck. Sofie och hennes nya kamrater kommer att få uppleva mycket, mycket mer som man bara får vara med om som soldat.