Det är en sport som kräver många av de egenskaper som en bra soldat behöver ha: fysisk och psykisk styrka, snabbhet, smidighet, kondition, precision. Grenarna är skytte, hinderbana, simhinderbana, handgranatskastning och terränglöpning.
Tävlingen på Revingehed är uppdelad i två delar: dels svenskt mästerskap, dels B-mästerskap mot Norge. Knappt hälften av de tävlande är norrmän. De norrmän som tävlar är de som inte kvalat in till VM i Tyskland om några veckor – det ger dem en möjlighet att ändå få tävla internationellt. Tävlingen arrangeras av P 7 skytte- och idrottsförening, P 7 SKIF, med stöd av P 7.
I den svenska truppen ingår många officerare, även om sporten är öppen även för andra.
– Vi vill ju gärna ha officerare och soldater som tävlar. Flera i truppen har börjat jobba som officerare nyligen. Det är roligt och jag hoppas att det blir fler, säger Nicklas Fredriksson, förbundskapten och officer på K 3.
Första grenen är skytte. Löjtnant Mia Strömberg, flygtekniker på F 7, är nöjd efteråt – med resultatet.
– Jag tangerade mitt personbästa. Men jag slarvade – två gånger. Det är jag inte nöjd med, säger hon om sina 196 poäng av 200 möjliga.
Förutom att det är roligt att träna och tävla femkamp, har hon nytta av det i jobbet, tycker hon.
– Jag blir stark, både fysiskt och mentalt.
I sitt jobb som flygtekniker har hon sällan egna soldater, men blir ofta anlitad för att ha hand om andras.
– Jag kan vara ett föredöme för andra och hjälpa till med träning. Det blir svårt för en soldat som är liten att säga ”det går inte” på hinderbanan när jag, som är så liten, klarar det, säger hon.
Fänrik Daniel Karlsson, officer på Livkompaniet på P 7, har också nytta av femkampen i jobbet.
– Det är den mest tjänstenära idrotten som finns – det gäller psyke, kondition, rörlighet. Inför en tävling reagerar kroppen likadant som inför en skarp insats, med förhöjd puls till exempel.
Samma sak säger fänrik James O’Connor som är officer på spaningsplutonen på P 7. Han tränar femkamp för att bli bättre officer – och för att det är roligt.
– Sporten innehåller alla fysiska förmågor en soldat behöver. Och när jag kan det bra, blir jag bättre på att lära ut. Sedan är väl många grenar väl tekniska. När man kastar skarp handgranat är det inte riktigt samma sätt som man kastar här, säger han där han står på handgranatsbanan, där järnklumpar med precision ska kastas mot olika ringar på marken.
Cimmie Wignell, som snart börjar utbilda sig till specialistofficer i Halmstad, har också fastnat för militär femkamp. Han började i november förra året, efter att ha fått tipset från sin kompanichef.
– Jag tror att fler skulle hålla på med det om de bara kände till sporten, säger han.
Det blir han som vinner till slut.
– Jag fick till det i fyra grenar, nästan pers. Kastningen gick sådär. Jag tror att jag vann för att några av de andra hade otur, de borde ha varit lite bättre. Det här är ju min första säsong.
För honom slutar inte femkampskarriären med SM-segern.
– Visst är det kul att vinna SM, men jag ser långsiktigt i stället. Jag har långt kvar till internationell nivå. De brukar säga att man ska ha 5000 poäng för att få kalla sig femkampare, och jag har bara 4971 – nu vill jag slå den magiska gränsen, säger han.
Vinnare av B-landskampen blev norska Ingunn Lövik.
– Det har varit en härlig tävling, bra motstånd och fint väder, bra banor – bäst gillar jag löparspåret. Den var platt, inte som vår berg- och dalbana hemma i Norge. Det är kul att komma hit och träffa svenska kollegor. Eller, konkurrenter är de väl egentligen. I går gick vi ut och åt pizza ihop, det var kul.
Fotnot: I högerspalten hittar du alla resultat, och en länk där du kan läsa mer om militär femkamp och hur du gör om du vill börja träna.