Begreppet TOS, taktiskt omhändertagande i strid, är ett nytt sätt att se på skadade i strid. Det är ett sätt att få fler som överlever och färre som skadas när det värsta händer. Studier från strider har visat att det viktigaste är att först ta sig ur den farliga situation man är i, sedan ta hand om den som är skadad. Den som är skadad måste också flyttas – uppenbarligen befann den sig på en plats där det var möjligt att bli skjuten.
– Jag har svårt att tänka om, att inte omedelbart hjälpa den som är skadad. Det här handlar inte om att lämna skadade, utan det här är det bästa sättet att få så många som möjligt tillbaka. Om en eller två skadas så kan vi själva lösa situationen och flytta våra skadade bakåt, men får vi fler skador i en grupp på åtta man börjar det blir riktigt kärvt, säger Joakim Lundgren, plutonchef, till plutonen som står uppställd framför honom.
Plutonen ingår i den strategiska reserv, 724.e kompaniet, som just nu utbildas och står i beredskap på P 7. Inom tio dagar kan gruppen vara på plats där den bäst behövs. Förbandet är i första hand dimensionerat och utbildat för att förstärka i Afghanistan med vakt- och eskort, men soldaterna även lösa vissa uppgifter i Kosovo eller någon annanstans.
Den senaste tidens eldstrider i Afghanistan lägger ett extra allvar över övningen – men soldaterna har varit medvetna om riskerna en insats kan innebära redan från början. I gruppen Hotel Alfa är diskussionen allvarlig. Vad gör man om någon verkar död, men man inte vet säkert? Ska chefen rapportera in om något händer, eller ställföreträdaren?
– Om jag leder gruppen och vi hamnar i strid skulle jag vilja fortsätta leda. Då är det nog bättre om ställföreträdaren rapporterar, säger gruppens chef, sergeant Alvaro.
Och hur kommer man att reagera i en strid, när det verkligen händer? Funderingar blandas med erfarenheter och fakta när momenten diskuteras, ett led i att få gruppen att verkligen kunna lita på varandra i alla situationer.
Alvaro personifierar det insatta insatsförsvaret: han har varit i Kosovo och Liberia, i Afghanistan med insatsförbandet IA 06, han var med i Nordic Battlegroup och åkte till Kosovo efter det – det var länge sedan han hade ett civilt jobb.
– För mig fungerar det jättebra. Jag träffar bra människor och har roligt på jobbet. Jag har testat andra saker men har svårt att slita mig, säger han.
Han har noga tänkt igenom riskerna – att vara soldat är inte vilket jobb som helst.
– Det ingår i valet man gör. Man måste vara beredd att ta den risken, annars får man göra något annat. Jag får ut så mycket av det här jobbet att det är värt det. Nu har min familj också vant sig – de har förstått att det här jobbet inte är så farligt som de först trodde. Min flickvän har själv gjort utlandstjänst och vet vad det handlar om. Det sämsta med jobbet är snarare att man är borta mycket.
Som chef har han inte bara ansvar för sig själv – utan för en hel grupp.
– Att som i dag öva sjukvård är väldigt viktigt, så att vi har en chans att lösa den uppgift vi eventuellt får. Jag tror att TOS-konceptet vi övar i dag är bra, säger han.
Sjukvårdaren Mårten Nilsson och kulspruteskytten Markus Guldstrand håller med.
– Det är nyttigt att öva, att ventilera och prova, säger Mårten.
– Och se så att det funkar, säger Markus.
Han gjorde värnplikten på 7:e kompaniet i fjor, och har inte gjort någon utlandstjänst.
– Det var kul att göra lumpen, det är därför jag kom tillbaka. Det är stor skillnad, man får ta mer eget ansvar.
Han har noga följt nyhetsflödet från Afghanistan.
– Det är klart att man blir lite mer orolig när det har hänt mycket. Men jag har valt att komma hit, och är medveten om riskerna, säger han.
– Jag hoppas att vi kommer iväg till Afghanistan om vi behövs, säger Mårten.
Övningen går bra, gång på gång gör de olika moment med påskjutning från olika håll. Det smäller och sedan går allt snabbt och effektivt, motståndaren blir bekämpad och den skadade omhändertagen när den omedelbara faran är över. Skarpskjutningar och andra övningar förbandet haft sedan de ryckte in i slutet av juni har gett resultat. Nu återstår att öva och öva igen – och hoppas att kunskaperna om taktiskt omhändertagande i strid aldrig ska komma till nytta i verkliga livet. Och om de gör det ska det fungera.