För många var det nytt att behöva gå upp klockan sex på morgonen, städa och bädda sängen ibland redan före frukost, gå och stå på ett speciellt sätt och för att inte tala om att vara tvungen att hålla reda på mer än sig själv då nästan alla kursdeltagare fick möjligheten att leda en grupp. Varje dag valdes en dagelev för att hålla ordning på sina kurskamrater.
– När jag var dagelev fick jag lära mig att ta ansvar och att ge direktiv. Alla mina kompisar hjälpte mig att få kursen vid rätt tid, på rätt plats, med rätt utrustning.
Första veckan bjöd på mycket flyg. Dels flögs det JAS-simulator, dels tittade ungdomarna på Hkp10 Superpuma, dels så var det segelflygning på Kronobergshed och sist men inte minst så fick samtliga åka en tur med SK60 från F 17 till Karlskrona respektive Karlshamn. Som tidigare år så var detta mycket uppskattade moment bland ungdomarna, som samtliga är väldigt flygintresserade.
– Att flyga är väldigt roligt och det tror jag att hela gruppen kan hålla med om.
Flertalet timmar ägnades åt sjukvårdutbildning. Eleverna fick lära sig hur man lägger förband, hur en bår sätts ihop, hur man bör agera vid en olycksplats samt hur man utför hjärt- och lungräddning. Det sistnämnda gav eleverna HLR-certifikat och en nyttig erfarenhet.
– Hjärt- och lungräddning är alltid bra att ha med sig in i framtiden.
De 55 ungdomarna hade redan från början delats in i två täter efter ålder. De som inte var 17 år fyllda ingick i SK1 medan de äldre tillhörde SK2. Skillnaden mellan de olika kurserna var vilket vapen de utbildades på. SK1 sköt med .22 Long medan SK2 fick testa AK5 på skjutbanan Hultet. Resultatet var ytterst positivt eftersom att överhuvudtaget skjuta var något nytt för nästan alla deltagare.
Kursen tillbringades inte bara på flottiljen utan till stora delar även i skogen. Ungdomarna fick både leva i Tält 20 på övningsområde Hultet och i "ensamma vargen" under den tvådagarsmarsch, längs Blekingeleden, som gick av stapeln sista veckan. Till förläggningstjänsten hörde även nya upplevelser som fälttvätt, ”grönpåse” och eldpost.
Halvvägs genom sommarkursen fick deltagarna besök av sina anhöriga, det var några efterlängtade timmar då familjerna fick höra om veckans bravader. Trots detta tyckte de flesta ungdomarna att det kändes väldigt tungt att behöva lämna alla nyfunna vänner för att åka hem när kursen väl var över.
– Vilka otroliga veckor det har varit, det är ett minne för livet.