Med jämna mellanrum anlöper ME01:s fartyg hamnen i Djibouti. Hamnfasen ger möjlighet för besättningarna att återhämta sig efter sjöpullen då man jobbat hårt. Stöd- och ledningsfartyget HMS Trossö måste bunkra livsmedel.
När uppmaningen ”fria törnar till fallrepet” hörs, innebär det att besättningsmedlemmar som inte är upptagna med annat arbete ska bilda kedja vid landgången för att snabbt och effektivt langa vatten, livsmedel och det som kan behövas inför kommande sjöpull.
Risk för skadeinsekter
Djibouti hamn är allt som oftast fullbelagd. Här lastas dromedarer och kor för export medan import i form av råvaror lossas. Erfarenheten är att där det finns boskap, där finns även skadeinsekter och råttor. För att minska risken att få ombord dem, står en plastmatta och balja med desinfektionsmedlet Virkon vid landgången. Däri måste alla trampa för att inte avföring från boskapen ska följa med ombord på de svenska fartygen. Alla som går ombord spritar också händerna med alkogel.
HMS Trossö har erfarenheter sedan tidigare av skadedjursbekämpning. När hon köptes av svenska Marinen från Estland 1997 var hon full av kackerlackor som fick rökas ut innan fartyget kunde tas in på Muskövarvet för ombyggnad till stabs- och lagfartyg.
Vila för sjömännen
Under hamnfaserna är besättningarna lediga ett dygn. Då finns möjlighet att vila upp sig på hotell. Om alla 45 skulle vara kvar på korvetterna skulle det bli oerhört trångt. Ute till sjöss jobbar halva fartyget medan halva vilar. Under hamnfasen har alla samma tider och det innebär att det inte finns tillräckligt med sovplatser. Lägg till det alla transporter i form av tvätt, livsmedel med mera och tillvaron blir en aning kaotisk emellanåt.
Mycket ska göras på kort tid. Då är det inte konstigt att man längtar till sjöss igen.