Markus och hans kompisar från sensor- och ledningsplutonen tränade vapentjänst ute på kaserngården, där det för övrigt pågick värnpliktsutbildning i stort sett överallt. Plutonens uppgift var att genomföra teoretisk och praktisk vapensäkerhet för att få genomföra sin första skarpskjutning på skjutbanan.
Hans första tid har varit bra och tuff, men han var väl förberedd och motiverad för vad som skulle komma.
– Det har varit jobbigt både fysiskt och psykiskt första tiden, men nu har det börjat kännas bra. Särskilt jobbigt har uppstigningen på morgonen varit. Mycket städning och strikt disciplin. Det är bra för då lär man sig något, säger han.
Tina Sundström/Karlsson, är en motiverad tjej, också hemmahörande vid sensor- och ledningsplutonen. För henne är värnplikten en självklarhet.
– Jag förberedde mig genom att gå med i en frivilligorganisation. Där fick vi öva lite militära grunder. Visst har det varit lite tufft hittills med värmen och all fysisk aktivitet, säger hon.
Samtidigt som hon tog fram vattenflaskan och visade något som har varit bra och ha under den första tiden.
Hemresan hägrar
Nu har det som nämnts nästan gått två veckor och den första hemresan hägrar.
– Det ska bli skönt att få komma hem och träffa alla kompisar och prata med dem. Det är så svårt att berätta om allt man gör i telefon, säger Tina.
Det blir en kort visit hemma hos nära, kära och kompisar under helgen. Under söndagen väntar resan tillbaka, då utbildningen drar i gång igen på måndagen.
Som avslutning:
”Det finns en plats på jorden där solen aldrig ler. Den platsen heter Boden och…”
Så lyder en känd ramsa, som under dessa två första veckor inte stämt in på verkligheten.