Soldaterna i Arméns musikkår har tillbringat ett knappt dygn innanför Livgardets grindar. De har burit tunga väskor med utrustning från förrådet till logementet där de sover tillsammans. Nu måste alla märka upp sina saker med namn och sy fast en svensk flagga på uniformen.
– Vi har fått mycket utrustning, och jag vet inte ens vad jag ska använda allt till. Det känns skitkul och det är sjukt mycket nytt, säger Agnes Kornfeld.
Framför sig har hon elva månader fyllda med fältövningar, musikaliska uppträdanden och sena kvällar framför notstället. Soldaterna i musikkåren måste lägga mycket av sin fritid på träning. Men de första dagarna handlar mest om att justera sin dygnsrytm och lära sig hur allt fungerar.
– Hemma kan man sova till tolv, men här går vi upp halv sex på morgonen. I morse blev vi väckta av att trumkåren kom in och spelade ABBA-låtar på logementet.
Nya rutiner
Varje morgon genomför soldaterna så kallad BRAK. Det innebär att de gör armhävningar, sit-ups och andra träningsmoment tillsammans så att bröst, rygg, armar och knän ska bli starka och tåla påfrestningar. Senare under dagen är det dags för exercis på kaserngården.
– Vi har tränat på att göra giv akt, stå rakt och titta rakt fram. Man känner sig uttittad när man gör fel, och det känns lite konstigt att kalla varandra med efternamnet. Men det är bra att vi tränar eftersom vi kommer att delta vid många högvakter, säger Agnes Kornfeld.
Plutonchefen Lennart Rahmberg understryker att det är viktigt att vara lyhörd och ställa frågor om man inte förstår.
– En del tror att man bara ska göra som man blir tillsagd och inget mer, men det är fel. Man måste tänka själv och dra egna slutsatser. Man får inte stänga av hjärnan, säger Lennart Rahmberg.
Att våga göra fel
En som vet hur slipstenen ska dras är den före detta musiksoldaten Martin Lindkvist som nu är provanställd musiker. Han kommer att hjälpa de nya soldaterna.
– De kommer att göra tusen misstag och dra huvudet i backen, men det är så man utvecklas. Det är också viktigt att jobba på acceptans och tolerans. Den som är öppen och respekterar andra får ofta mycket tillbaka, säger Martin Lindkvist.
– Vi gör allting tillsammans och vi hjälper varandra. Det är ett bra sätt att lära känna varandra, och det är bra att ha någon som kan hjälpa till att tänja på gränserna. Det hade nog varit svårt att klara allt själv, säger Agnes Kornfeld.