Muck för stolta soldater

Inte ett adjö, utan ett vi ses igen. Men de orden tackar överste Jan Pålsson de muckande soldaterna från fjärde, sjätte och sjunde kompaniet på P 7.– Det har varit ett i mina ögon fantastiskt år, säger han till de uppställda soldaterna.

Emil Bertram kramar kamraterna hej då. Foto: Anja Edvardsson/Försvarsmakten
Parad för fanan.
Parad för fanan. Foto: Anja Edvardsson/Försvarsmakten
Jenni Wahlstrand blev bäste artillerist.
Jenni Wahlstrand blev bäste artillerist. Foto: Anja Edvardsson/Försvarsmakten
Chefen P 7 applåderar de som fått den fina utmärkelsen ”Bäste soldat”. Från vänster: Magnus Karlsson, Mats Magnusson och Torbjörn Gunnarsson.
Chefen P 7 applåderar de som fått den fina utmärkelsen ”Bäste soldat”. Från vänster: Magnus Karlsson, Mats Magnusson och Torbjörn Gunnarsson. Foto: Anja Edvardsson/Försvarsmakten
Parad för fanan. Foto: Anja Edvardsson/Försvarsmakten
Jenni Wahlstrand blev bäste artillerist. Foto: Anja Edvardsson/Försvarsmakten
Chefen P 7 applåderar de som fått den fina utmärkelsen ”Bäste soldat”. Från vänster: Magnus Karlsson, Mats Magnusson och Torbjörn Gunnarsson. Foto: Anja Edvardsson/Försvarsmakten

Eftersom det är hällande regn, är det uppställning i gymnastiksalen i stället för utomhus. För den som varit med förr känns proceduren igen: det är bland annat tal, fanvakt och utdelning av olika priser och utmärkelser. Många har räknat ner till muck – men det är inte bara en glädjens dag där soldaterna med stolthet kan se tillbaka på tio månaders värnplikt.
– Man blir ganska lättad men det är också sorgligt. Det här blir sista gången jag ser många. Det här är en helt annan sak än att sluta skolan – här är människor man skrattar, gråter, blöder, fryser tillsammans med. Vi har sovit 40 centimeter ifrån varandra. Vi har blivit en familj. Det jag kommer att sakna mest är nog personerna i sig. Med rätt människor blir allting roligt, säger Jonas Lindberg, som varit ställföreträdande plutonchef på sjätte kompaniet.

Det är inte helt lätt ens att vara chef och officer en dag som denna.
– Jag har ju sett på soldaterna att de har lite separationsångest – jag känner likadant. Det är underligt hur ett år kan gå så fort, säger överstelöjtnant Peter Nilsson, bataljonchef.

Han är nöjd – för att inte säga mycket nöjd – med vad hans underställda presterat under tio månaders värnplikt, som ju skulle ha varit elva om inte ekonomin sagt stopp.
– Vi slutar verkligen när vi är på topp. På sista tiden har det bara gått uppåt. Samtidigt är det en liten bitter eftersmak, att vi inte fick slutföra det vi från början planerat. Många säger att de aldrig sett bättre soldater än i år. Vi har kommit längre än vad jag hade hoppats. Väldigt många är till exempel godkända för att söka internationell tjänst, säger han.

Efter ceremonin, när soldaterna fått order om ”militär utryckning, civila kläder”, just i det ögonblicket tar glädjen ändå överhanden.
– Det känns helt underbart, sanslöst skönt. Nu kan jag göra vad jag vill, träffa vem jag vill, säger Emil Bertram, inte längre värnpliktig packgruppchef.
Och visst – en och annan planerar precis som chefen P 7 önskar att komma tillbaka.
– Jag hoppas att jag kommer in på något av officersprogrammen. Det verkar vara ett smart drag i livet, att bli officer, säger Daniel Green, som varit radiolänkgruppchef.

Utmärkelser:
Årets bäste soldat: 4.komp: Magnus Karlsson, 6.komp: Mats Magnusson, 7.e komp: Torbjörn Gunnarsson
Årets bäste KB/PB-elev: 4.komp: Niklas Gustavsson 6.komp: Alexander Hagelqvist 7.e komp: Christian Thunberg
Årets bäste Lvkv-soldat: Oscar Ollhage
Årets bäste Pbv 302-skytt: Daniel Green
Årets bäste Strf-90-skytt: Adrian Stiessel
Årets bäste stridsvagnsskytt: Fredrik Toremo
Årets bäste artillerist (eldledningstjänst): Jenni Wahlstrand
Årets bäste företrädare inom CIS (ledningstjänst): Anton Knutar
Rutger Millqvist minnespris (Årets idrottsprestation): Anton Wetterlöf, Liv Holm