Skyddet en viktig fråga i Afghanistan

Både pansarterrängbilar med gott skydd och diskretare fordon med lägre skyddsnivå behövs i den svenska insatsen i Afghanistan.– Att närma sig befolkningen är betydligt svårare i ett bepansrat stridsfordon än i ett civilt fordon. Detta måste hela tiden vägas mot den aktuella hotbilden, uppgifterna som ska lösas och terrängförhållandena, säger Mats Blom, stabschef vid armétaktiska staben i Högkvarteret.

Är patrullfordonen för tunga tar de sig inte fram i den oländiga terrängen. Foto: Alexander Karlsson/Combat Camera

Soldaten måste stå i centrum vid all verksamhet för att den svenska kontingenten i Afghanistan ska kunna utföra sina uppgifter. Förbandsutveckling, utbildning, övning och materielanskaffning utgår alltid från vad Försvarsmakten kräver av den enskilde soldaten.

För att ge soldaterna i insatsförbanden rätt förutsättningar krävs att situationen i insatsområdena ständigt utvärderas och omvärderas, liksom vilka konsekvenser det får för förbandens sammansättning, utrustning och träning.

Bra skydd och god framkomlighet

Skyddet i insatsområdena är ett resultat av åtgärder inom flera områden. Bland annat underrättelsetjänst, obemannade farkoster på marken och i luften, förmåga att motverka IED-attacker och internationellt samarbete kring IED-hotet måste kombineras med en fordonspark med såväl bra ballistiskt skydd och beväpning som god framkomlighet.

Därutöver är kontakten med lokalbefolkningen i området av helt avgörande betydelse för att styrkan ska kunna lösa sina uppgifter och uppfatta förändringar i hotbilden.

Den svenska fordonsparken i Afghanistan består av två huvudgrupper: stridsfordon som är konstruerade för militärt bruk och fordon som i grunden är civila men som försetts med olika typer av tilläggsskydd.

Splitterskyddade fordon

Vissa förändringar planerads. Styrkan ska få ytterligare två pansarterrängbilar med sjuktransportinredning. De ska ersätta två ambulanser av typen Mercedes Geländewagen, som är ombyggda civila fordon. De militära observationsteamen, MOT, ska också utrustas med ytterligare splitterskyddade fordon.

Hundra modifierade Toyota Landcruisers med skydd mot mindre splitter är under leverans till Försvarsmakten, och ska bland annat ersätta utslitna fordon av samma typ som i dag finns i Afghanistan.

En Landcruiser med högre skyddsnivå, så kallat tilläggsskydd, väger omkring ett ton mer än ett motsvarande icke-modifierat fordon, vilket gör att framkomligheten försämras kraftigt. De kan därför inte användas av de patruller som regelbundet behöver ta sig fram i oländig terräng.

Däremot behöver till exempel rådgivarna till den afghanska armén i området, de så kallade OMLT, kunna växla mellan lätta fordon och tyngre fordon med kraftigare skydd.

Fler pansrade fordon en levande fråga

De finsktillverkade pansarterrängbilar som används i Afghanistan har ett effektivt skydd mot både tung eldgivning och minor. Det kan bli aktuellt att öka antalet pansarterrängbilar. Ett annat fordon som övervägs är RG32, den så kallade Galten.

– För närvarande ser vi över behovet av fler pansarterrängbilar eller tilläggsskyddade fordon. Detta är en fråga som ständigt måste vara levande. Avgörande för om fler pansrade fordon ska tillföras är om det insatta förbandet upplever att det finns stora begränsningar i möjligheterna att lösa de uppgifter de har, säger Mats Blom vid armétaktiska staben.

Praktiska frågor som måste hanteras är bland annat skapandet av en logistikorganisation för olika typer av fordon i insatsområdet och utbildning av förare. Den totala tillgången på fordon med pansarskydd är inte en begränsning, enligt Mats Blom.

– Den viktigaste faktorn att räkna med är våra soldaters liv och hälsa, den måste alltid vara styrande. För att kunna anpassa skyddsnivån till den uppfattade hotbilden behöver vi både pansarterrängbilar som har gott skydd men med avskräckande utseende, och civila fordon med enklare skydd. Den mixen har vi i Afghanistan i dag. Vi tittar på frågan om antalet fordon av olika slag är tillräckligt, på kort och på lång sikt.