För en eldledningsgrupp kan en order som kommer från plutonchefen se ut så här:
– Fienden framrycker vid skogsbrynet! Nedkämpa!
Eldledningsgruppen, som består av en eldledningsgruppchef, en eldledningssignalist och ett eldledningsbiträde, börjar med att ta ut fiendens position med hjälp av avstånds- och vinkelmätare. Gruppchefen säger åt biträdet att ta fram koordinater för skogsbrynet och läser upp dessa för signalisten som skriver in dem i format 612 – ett format för eldledning i pc-dart. Under tiden har e-gruppchefen kontrollerat att koordinaterna stämmer med kartan och ger därefter ett eldkommando som e-signalisten skriver in. E-signalisten läser upp formatet, och om allt stämmer får han order att skicka det till skjutande förband via radiosystemet RA 180.
Bekämpningen sker genom indirekt eld, vilket innebär att granatkastaren eller artilleripjäsen Haubits 77 som skjuter inte ser målet. Det är eldledarna som anger vad som ska avfyras, samt när och hur.
Granaten är i luften…snart smäller det!
– Fyr, brisad om 30 sekunder, anmäler e-signalisten efter ett tag. Förbandet har skjutit och skickar då ett meddelande om det till e-gruppen.
– Granaten är i luften…snart smäller det!
Granaterna slår ned mitt i skogsbrynet. När man träffat rätt behöver eldledarna inte skicka något eldregleringskommando. Uppgiften är löst, fienden nedkämpad och eldledningsgruppen har förblivit oupptäckt där de ligger på två kilometers avstånd från målet. De kan lugnt dra sig tillbaka och framrycka mot nästa uppgift.
I början av utbildningen fick vi mest sitta i bekämpningssimulatorn där vi fick en teoretisk grundläggande utbildning i att leda indirekt eld. Mängdträning möjliggjordes i simulatorn, som är ett sorts dataspel. Rutinerna satte sig ganska snabbt.
Traditionell utrustning
Vi fick även praktisk utbildning på den traditionella utrustning som används av en eldledningsgrupp. Vinkelmätare, trådmätare, knalltidur och e-skiva som varit trogna tjänare i väldigt många år, men vars simpelhet gör dem till säkra instrument.
– Bäst av allt är att den äldre materielen inte har några batterier som kan ta slut, sa en av lärarna under utbildningen.
”Hypermodernt”
En bit in i utbildningen tog våra befäl fram den riktigt intressanta utrustningen, det så kallade EOI:et, eldlednings- och observationsinstrumentet. Denna hypermoderna utrustning som Försvarsmakten har tagit fram tillsammans med det norska försvaret har bara funnits i några år och är revolutionerande på grund av förmågan att leda indirekt eld. EOI består av fyra olika delar: en tripod som stabiliserar, en goniometer som ger vinklarna, en infraröd kamera för att se nattetid samt en kombinerad laseravståndsmätare och dator.
Internationell samverkan
Under utbildningen har vi också fått lära oss hur man använder olika koordinat- och kartsystem samt hur man omvandlar streck till grader och skillnader mellan magnetiskt och geografiskt norr, vilket är ett måste i eldledningstjänsten. En eldledare måste bemästra många olika sätt att ta ut egna och fientliga positioner, så att man till exempel kan samverka med utländska enheter.
Vi på jägarbataljonen får även utbildning i att kunna ingå i en TACP, Tactical Air Control Party, som har till uppgift att leda attackflyg och koordinera helikoptertransporter. Både svenska och utländskt attackflyg använder longitud och latitud, så nu behärskar även vi möjligheten att hjälpa någon av våra FAC, forward air controller, att ta ut målkoordinater.
Lärorikt
Vi eldledare från jägarbataljonen i Arvidsjaur tycker att utbildningen har varit mycket lärorik och omfattande. Vi har fått stor förståelse för vikten att kunna leda indirekt eld och för hur exempelvis en jägarskvadron kan nyttja den för jägarstrid.
Möjligheten att leda indirekt eld gör att jägarbataljonens redan breda spektrum av uppgifter blir ännu bredare.
Nu väntar långövningar, kontrollering av attackflyg i Arvidsjaur, deltagande på artilleriövningen NAX i Boden och en spännande slutövning i november.