Danskt kompani laddar på Revinge

Under en vecka övar ett danskt stridsvagnskompani på P 7:s simulatoranläggning för stridsvagn 122.– Att öva i simulator är det näst bästa efter att sitta i vagnen på riktigt, säger kapten Jacob Fredriksen, ställföreträdande kompanichef.

Laddaren Kim Møller sätter i en attrapp av en pilprojektil. Men den väger samma som en riktig – 17,5 kilo. Foto: Anja Edvardsson/Försvarsmakten
Stefan Segerstråle och Jacob Fredriksen framför en stridsvagn 122 – eller kampvogn som den heter på danska.
Stefan Segerstråle och Jacob Fredriksen framför en stridsvagn 122 – eller kampvogn som den heter på danska. Foto: Anja Edvardsson/Försvarsmakten
Stefan Segerstråle och Jacob Fredriksen framför en stridsvagn 122 – eller kampvogn som den heter på danska. Foto: Anja Edvardsson/Försvarsmakten

Att köra och skjuta med en stridsvagn kostar mycket. Den förbrukar 30 liter diesel/mil och ammunitionen kostar mellan 10 och 15 tusen kronor – per styck. En stridsvagnssimulator är precis som en stridsvagn – fast den saknar ytterhölje. Ammunitionen är attrapper av gummi som kan laddas om och om igen och området utanför vagnen finns bara i datorn. I simulatorn kan man öva mycket och länge – men den är förstås bara ett komplement till att köra på riktigt. I Danmark finns simulatorer för skytten och föraren – men inget för laddaren och vagnchefen.
– Det som är så bra här är att vi kan öva hela besättningen på en gång, så att de fungerar tillsammans, säger Jacob Fredriksen.

Han och några kollegor är på P 7 hela veckan, medan soldaterna kommer en pluton åt gången. Totalt kommer 43 danska soldater och befäl från tredje stridsvagnskompaniet i Holstebro under veckan. En av dem är laddaren Kim Møller, som precis har anlänt.
– Det är jättebra att vara här. Jag har bara laddat skarpt tidigare. Ju fler gånger man övar, desto bättre blir man. Jag tror det kommer att vara till stor hjälp att instruktörer kan titta på mig och hjälpa mig att bli ännu bättre. I vagnen är det så trångt att det är svårt för befälen att se exakt hur vi gör, säger han.

Nästa år åker han och kompaniet till Afghanistan, en pluton i taget. Och, intygar kapten Jacob Fredriksen, hur märkligt det än kan verka finns det stora likheter mellan en simulator i Sverige och att arbeta i den riktiga stridsvagnen i Afghanistan.
– Procedurerna, hur vi gör saker, är de samma här som i Afghanistan. Och vi vet att det fungerar, det har vi sett på plats. Jag hoppas att vi kan komma hit och öva fler gånger, säger han.

Han skulle gärna komma och skjuta skarpt också.
– Vi var på Ravlunda och tittade i går. Miljön där, med möjlighet till korta skjutavstånd och skog, är ganska likt de områden där vi är i Afghanistan. Dessutom är det viktigt för soldaterna med miljöombyte, säger han.

Men det är inte bara danskarna som har glädje av besöket.
– Sverige har aldrig använt sina stridsvagnar utomlands. Det är en av anledningarna att vi tog initiativ att bjuda hit dem. Det är viktigt för oss att höra hur de använder vagnen och hur den fungerar i Afghanistan, där det är en helt annan miljö. Vi har till exempel förstått att vi gjort helt rätt när vi utvecklat en minskyddad vagn, säger kapten Stefan Segerstråle, chefsinstruktör för stridsvagn 122.

Han tycker också att det är bra i utbildningssyfte för de svenska befälen.– Jag har några nyligen utbildade instruktörer som är med nu. De lär sig av hur danskarna gör, och får med sig många viktiga erfarenheter.

De båda kaptenerna hoppas att samarbetet kan utvecklas.- Det vore jätteroligt om vi kunde haft en gemensam övning framöver, säger Stefan Segerstråle.
– Vi kommer gärna hit igen. Vi har blivit väldigt väl omhändertagna, säger Jacob Fredriksen.