Dop i öknen

– Beslutet har växt fram under en längre tid, förklarar Daniel Moritz som tillhör Delta Quebec i Rifle Coy, Skyttekompaniet. Det har bara aldrig blivit tid. Men nu kände jag att det var både rätt tid och plats.

Prästen Magnus Sälde döper Daniel Moritz Foto: Maria Dupont
Psalmen Tryggare kan ingen vara
Psalmen Tryggare kan ingen vara Foto: Maria Dupont
Psalmen Tryggare kan ingen vara Foto: Maria Dupont

En kulle utanför Aybak i Afghanistan är nog inte den vanligaste platsen för en kristen att döpa sig på. Att döpa sig överhuvudtaget som vuxen är inte heller vanligt. Men å andra sidan är det är inte mycket som är som det brukar vara här i Afghanistan, så när Daniel frågade prästen Magnus Sälde om han kunde tänka sig att utföra en dopceremoni ute i fält så tvekade inte Magnus en sekund.

Med solen gassandes högt uppe på den klarblå himlen samlades Delta Quebec uppe på en kulle med vidsträckta vidder på ena sidan och höga berg på den andra. Delta Quebec är den förstärkning som kom i maj och som hemma i Sverige tillhör 411 MekSkyttekompaniet.

Dopfunten som bestod av en stridshjälm ställdes upp på tre AK 5:or som surrats ihop. Fältandaktboken delades ut och Prästen Magnus Sälde förklarade hur ceremonin skulle gå till. Han förklarade även hur Daniel, ur ett perspektiv, kunde skatta sig väldigt lycklig som döper sig i vuxen ålder. – Det är ju inte många som har lyckan att komma ihåg sitt eget dop, så ta tillvara denna stund.

Hur kommer man då på idén att döpa sig under en utlandsmission?
– Man tänker mer på livets allvar här, säger Daniel Moritz.. Varje liten vardagssak blir så mycket större och man blir tacksam. Tacksam för det man får uppleva och tacksam för det man har hemma.

Tanken att döpa sig under tjänst i utlandet kom för första gången när Daniel tjänstgjorde i Liberia men då blev det aldrig riktigt av. Efter en patrull där prästen Magnus var med dök tanken upp på nytt. Och efter ett antal samtal Daniel och Magnus emellan bestämdes datum. Tanken på att få begravas på samma sätt som resten av sin familj har också varit en bidragande orsak.

– Man uppskattar livet mer när man med egna ögon ser hur illa det kan vara i världen, menar Daniel. Efter själva dopet var det upp till var och en om man ville gå fram och få välsignelsen. Och även om det var Daniel som döpte sig så var det en dopceremoni som ingen av de närvarande kommer att glömma.