De NATO-ledda FN-styrkorna i Kosovo lägger sig inte i politik. Men det är oändligt viktigt att förstå hur konflikten har uppstått och varför den fortfarande lever, om än i mer lågmäld form än under 1990-talet.
I det geografiska ansvarsområde, Multinational taskforce center, som svenska KFOR verkar i, finns en del serbdominerade byar. Lite extra fokus läggs på att få invånarna där, som ju är i minoritet i Kosovo, att känna sig säkra. Därför har det startats diskussionsgrupper som leds av en KFOR-representant och där ungdomar får komma till tals.
Intressanta diskussioner
Fredrik Windrup, som jobbar som chefsassistent på ansvarsområdets högkvarter, leder en sådan grupp som har träffats i skolan i Susica några gånger.
– Det är oerhört intressant att möta ungdomarna. De är mycket insatta i politiken, tycker han.
Han tas emot av ungdomarna som en kompis och tar plats vid katedern. Idag har 15 ungdomar, majoriteten killar, samlats i klassrummet för att prata. För att de ska förstå varandra har Fredrik Windrup en serbisktalande tolk till hjälp.
– Vad trevligt att se er igen. Förra gången bad jag er att tänka efter om ni har några frågor som vi borde ta upp och om något har hänt som ni känner att ni vill berätta.
Till en början går samtalet lite trögt. Sommarlovet väntar med ledighet för vissa. En av tjejerna har foten i gips och hoppas bli bra snart.
– Jag ska vara med kompisar i sommar, kanske åka till Belgrad. Men några av oss måste läsa upp betygen, säger en kille.
Mycket har hänt
Fokusgrupperna har för avsikt att pejla ungdomarnas syn på sin och Kosovos framtid. Politiskt har det hänt mycket i Kosovo på kort tid. I februari förklarade sig provinsen självständig från Serbien. Den 15 juni trädde grundlagen i kraft och gradvis kommer FN att lämna över ansvaret för att bygga upp Kosovo till EU. Det är inte konstigt om man som ung känner sig lite vilsen i sitt land.
– Kosovo är Serbien, säger en kille som inte vill erkänna självständighetsförklaringen. Varför erkände Sverige Kosovo? undrar han besviket.
– Bra fråga, men jag är inte en person som kan svara på det. Jag företräder KFOR, inte Sverige, försöker Fredrik Windrup förklara.
Med den frågan är isen bruten och ungdomarna passar på att fråga om hur KFOR ställer sig till Kosovos framtid.