Kvinnoperspektivet har alltid varit svårt att få fram i krigs- och krisområden. Det har i hög grad berott på att kvinnor historiskt sett har lyst med sin frånvaro i insatser. Karl Engelbrektson förklarar:
– Problemet är att män möter män, vilket gör att kvinnoperspektivet försvinner.
Charlotte Isaksson, Försvarsmaktens gender advisor, håller med om att det är problematiskt när det är svårt att nå fram till kvinnor i utsatta områden.
– När bara halva befolkningen tillfrågas kan omöjligt en helhetsbild skapas. Det gör att det ofta blir en skev bild av hur synen på säkerhet är. Säkerheten skiljer sig åt mellan kvinnor och män, kvinnor är exempelvis ofta säkrare under flykt än vad de är i många läger.
En viktig del av att belysa kvinnors utsatta situation är att göra en genusanalys, vilket kräver mod. Modet att ställa rätt frågor och insikt om att det krävs stora ansträngningar. Charlotte Isaksson förklara:
– En viktig insikt är att man inte får mer än vad man satsar.
Vad betyder resolution 1325 för gendusarbetet
FN-resolution 1325 är en förutsättning för arbetet med gendusfrågor och bidrar på flera sätt till insatsarbetet. Charlotte Isaksson förklarar att den fungerar både stärkande och motiverande för kvinnor, samt ger bra underrättelser från kvinnoorganisationer.
– 1325 är otroligt viktig, den är juridiskt bindande för stater och stipulerar hur vi ska bete oss utomlands. Den talar om att vi ska bidra till kvinnlig utveckling och är ett första steg i framtida utvecklingen av kvinnors rättigheter. De nya styrdokumenten säger i klartext att kvinnornas situation aldrig kan antas vara densamma som männens i samma område.
Karl Engelbrektson berättar att de flesta svenska soldater i grund och botten har en uppfostran som går i linje med FN-resolutionen.
– Det görs mycket på förbandsnivå, säkerligen utan att man vet om att det är resolution 1325 man arbetar efter. Visst finns det mycket kvar att göra strukturellt, men det är små steg framåt hela tiden.