Logistik är A och O. Varje dag rullar svenska styrkan åtskilliga mil för att underhålla kontingentens olika sektioner. Och ibland dyker det upp lite annorlunda uppgifter. Belgiska kontingenten i norra Kosovo behövde öva strid med sina pansarbandvagnar. Enda övningsfältet finns i Ramjan i syd.
Tidigt på morgonen rullar en konvoj om tre svenska lastbilar mot destinationen. På flaken står en 14-tons bandvagn.Totalt väger ekipagen 40 ton styck.
Pierre "Lunkan" Lundqvist kör ledningsfordonet. Han är lastbilschaufför hemma i Sverige också.
– Det som är roligt här är sammanhållningen i gruppen. Och när man får göra sådana här saker, säger han och rattar det 24 meter långa ekipaget vant.
Vardagliga transporter
Till transportgruppens vardag hör person- och godstransporter.
– Som att hämta och lämna leaveresenärer på flygplatsen och leverera mat och annat till Camp Bifrost eller C2, exemplifierar Pierre Lundqvist.
Bakom honom rullar Torsten "Totte" Darenius och Hanna "Rudan" Rudeklint. Dialekterna på komradion blandas. Lunkans breda skånska med Tottes spetsiga östgötska ö:n och så Rudans sjungande norrbottniska.
– Det är klart, kom, meddelar Pierre Lundqvist när han kör om en kosovansk häst med vagn på road Hawk, som är Kosovos motsvarighet till E4.
Kollegerna följer på smidigt och konvojen anländer i god tid vid övningsfältet i Ramjan där belgarna sluter upp. Bandvagnsförarna kryper in i sina fordon och får direktiv av de tre transportörerna hur de ska backa av lastbilssläpen.
Stort ansvar
Körningen medför stort ansvar och har förberetts noggrant.
– Lasten är säkrad framåt, bakåt och i sidled för 45 ton i enlighet med internationella regler. Om en sådan här vagn skulle komma i rörelse så vore det inte roligt, konstaterar Pierre Lundqvist.
– De roligaste körningarna är de som är så breda att man behöver eskort och måste ta ner skyltar och annat som står i vägen. Jobbet är som roligast när man får vara ute och se sig omkring.
Får beröm av belgarna
Efter en välförtjänt lunch på den amerikanska Camp Bondsteel är det dags att rulla iväg till övningsfältet för att hämta upp bandvagnarna igen. Belgarna, som har övat stridsskjutning den varma dagen, pustar ut. Transportledaren öser beröm över de effektiva svenskarna.
Snart bär det av mot den belgiska förläggningen, Camp Belvedere, i Mitrovica.
– Vi ligger bra till tidsmässigt. Jag tippar på att vi är tillbaka på Victoria kvart över sex, gissar Pierre Lundqvist.
Samma avlastningsprocedur upprepas på Camp Belvedere, men nu med publik. Belgarna står på rad och fotograferar när Hanna Rudeklint dirigerar av en bandvagn. En blond, snygg svenska som därtill är lastbilschaufför hör inte till deras vardag.
– Äsch, man vänjer sig, säger hon och viftar bort uppmärksamheten.
Munhuggs över komradion
På väg hem mot Camp Victoria munhuggs trion över komradion.
– Sisten hem är en liten skit, stoltserar konvojens ledare Pierre Lundqvist.
– Orättvist, jag har ju en betongklump på min bil. Jag trampar gasen i botten i uppförsbackarna men rör mig knappt!, protesterar Hanna Rudeklint.
Tidsschemat håller. Kvart över sex är vi innanför grindarna och middag på dukat bord och med tända ljus väntar.
– Jättebra kört i dag, allihopa. Det här får vi göra om, tycker Pierre Lundqvist.
Hannah Larsson
press- och informationsofficer