– Syftet med den här dagen är att bringa samsyn mellan de involverade myndigheterna i de här frågorna som blir allt viktigare, berättade Försvarsmaktens generaldirektör Marie Hafström under sin inledning på dagen. Det handlar dels om att lyfta fram hur försvarssektorn kan bidra till att förbättra och framförallt inte försämra klimatet och miljön och dels om belysa vad klimatförändringar kan få för konsekvenser för oss på regional, nationell, EU- och internationell nivå.
Under dagen fick åhörarna, främst från de involverade myndigheterna Försvarsmakten, Försvarshögskolan, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt, Totalförsvarets forskningsinstitut och Fortifikationsverket, lyssna till såväl politiska företrädare som experter inom klimatfrågeområdet.
Försvarsminister Sten Tolgfors höll ett tal på temat ”Klimatförändringen som ett säkerhetspolitiskt hot och försvarssektorns miljöansvar”, där han tog avstamp i den utveckling som den internationella försvars- och säkerhetspolitiken genomgått de senaste 20 åren. Från en järnridå till ett allt mer uttalat fokus och en alltmer bred insikt kring hur viktiga klimat- och miljöfrågor är i alla delar av ett samhälle. Inte minst hur det kan påverka Sveriges ökade internationella engagemang. Försvarsministern presenterade också förebyggande insatser som redan satts in här hemma för att långsiktigt hantera inhemska potentiella krissituationer, samarbete mellan Försvarsmakten och den kommande krisberedskapsmyndigheten i frågor kring stöd vid nationell krishantering och samarbeten med Finland och USA.
Att diskussioner kring hur klimatförändringar kan påverka oss på hemmaplan behövs är något som inte minst framkommit i det slutbetänkande (”Klimat- och sårbarhetsutredningen”) som utredare Bengt Holgersson redovisade huvuddragen till under konferensen. Även idag är beredskapen bland svenska myndigheter och kommuner i många fall dålig och naiv i tron att större naturkatastrofer inte drabbar Sverige eller kommunen. Holgersson redovisade flera fall av de uppmärksammade katastrofer som drabbat landet de senaste åren, men gav också exempel på hur mindre händelser snabbt kan utlösa en dominoeffekt på grund av dålig beredskap inom områden som inte direkt berörs av en händelse. Hur klarar våra reningsverk en översvämning? Hur förberedd är vårdpersonal att hantera de vårdfrågor som kan följa på ett varmare klimat?
Även Utrikespolitiska institutets chef dr Thomas Ries gav exempel på hur enskilda händelser, kanske i en enda region, kan leda till såväl ekologiska som säkerhetspolitiska kriser. En pandemi kanske slår ut hälsosystemet i ett land, vilket kan få konsekvensen att ett stort antal sjuka i sin tur slår ut både den teknologiska och ekonomiska basen i ett land, med både oroligheter och ekologiska katastrofer som följd. Hur kampen om begränsade naturtillgångar kan leda till kollapser i utvecklingsländer, men också spänningar mellan världens ”elitländer” och kanske till och med stridigheter. Med anledning av detta påpekade Ries också vikten av att inte glömma bort vår militära kapacitet i vår närregion i omvandlingen till insatsförsvar, särskilt som Arktis kan bli nästa hållplats i jakten på naturtillgångar. Professor Christian Azar gav en genomgång kring hur vi ska kunna hushålla med våra resurser på en internationell arena, i takt med att befolkningen ökar och resurserna minskar. Framförallt hur energiförsörjningen ska säkras.
Under den avslutande paneldebatten återkom flera av de frågor som lyfts fram av talarna under konferensen. Förutom Marie Hafström, Thomas Ries, Christian Azar och Bengt Holgersson deltog även generalmajor Michael Moore. En av frågorna som återkom från lite olika vinklar var vad Försvarsmaktens roll kommer att innebära. Thomas Ries lyfte i sitt tal fram tanken kring ”miljöpolis”, särskilt i strategiskt viktiga resursområden, men är det Försvarsmaktens uppgift att hantera detta? På samma sätt: är det Försvarsmaktens uppgift att vara den yttersta reservresurs som kallas in vid en naturkatastrof, eller måste samhället tänka om även här och låta Försvarsmakten fokusera på sin huvudsakliga uppgift, här hemma och i utlandet, och säkerställa att det finns andra rutiner och insatser som tar vid? Deltagarna var också överens om vikten att agera proaktivt och förebyggande snarare än bara reagerande.
– Vi måste vara medvetna och vi måste söka kunskap, sammanfattade Marie Hafström klimatdagen.