Utredningen har genomförts av Inspektionen för styrkorna i operationer utomlands och för territorialförsvaret (IFODT) under ledning av generallöjtnant Patrick Paimbault. Den har nu överlämnats till den franske överbefälhavaren, general Jean-Louis Georgelin, samt delgivits till svenska militära myndigheter.
Fokuserat på den 13 juli
I utredningen har ett dussintal franska militärer, som var i lägret Chem-Chem vid gripandet, hörts. Och via stöd från den svenska Försvarsmakten har tio svenska militärer som var i Kongo 2003 kunnat höras – två av dem har infunnit sig i Paris för att svara på frågor.
Utredningen har fokuserat på händelsen den 13 juli 2003 då en 20-årig kongoles hölls fängslad i flera timmar i lägret. Mannen greps i närheten av det fransk-svenska EU-lägret och enligt en anmälare behandlades inte mannen i enlighet med internationella regler.
IFODT:s utredning har rekonstruerat följande fakta: Den unge mannen, som hade tagit sig in i lägret genom att ta sig över den första taggtrådsbarriären, hölls kvar i lägret. Under denna tid hade han temporärt en huva över ansiktet under förflyttningar i lägret. Skälet till det var att göra en exakt rekognoscering omöjlig – vilket eventuellt skulle ha kunnat gagna den milis som härjade i regionen.
Var upprörd
Den unge kongolesen var upprörd. Han fick vänta på att bli hörd i tre timmar skrek och sjöng psalmer under den tiden. En del av väntetiden, först 45, senare 15 minuter, tvingades han stå upprätt.
Enligt den franske utredaren bands kongolesens händer, men han behandlades inte vid något tillfälle illa. Efter att ha frågats ut släpptes mannen några kilometer från lägret. Han hade uppenbarligen inte haft några illvilliga avsikter gentemot de europeiska styrkorna.
Personkonflikter
När generallöjtnant Patrick Paimbault beaktar samtliga vittnesmål konstaterar han att ett enda vittne är säker på sina anklagelser mot de närvarande militära styrkorna. IFODT:s utredning visar att motiven bakom detta vittnesmål kan vara personliga – knutna till personkonflikter.
Huvuddelen av de svenska och franska soldaternas vittnesmål överensstämmer med ett kronologiskt händelseförlopp. Enligt IFODT har inga övergrepp motsvarande de som beskrivs i paragraf 3 i den europeiska konventionen beträffande mänskliga rättigheter tillfogats den unge mannen.
Den franska utredaren konstaterar att det var en brist att inte den franska styrkan orienterade den svenska om händelseförloppet på plats efter det att det inträffat.
Utredningens slutsats visar att de grava anklagelser som riktats mot franska och svenska styrkor i allmänhet, och i synnerhet mot översten Christophe Rastouil och den svenske översten Hans Alm, är ogrundade.