Han är övningsledare för ett sjukvårdsmoment. Under den här dagen får soldaterna lära sig ta hand om olika situationer och skador. Just nu är han vid en station där soldaterna lägger om en skottskada. En flaska och en slang ger blod som rinner ur såret – något som försvårar när soldaten ska lägga förband och gör övningen mer realistisk.
– Jag vill att soldaten ska lära sig hur en skottskada ser ut. Att utgångshålet är större än ingångshålet, och hur man ska lägga förband på det – det måste var tryck på hela sårytan, säger Lars Greko.
Duktigare soldater lär mer
Han har varit officer i åtta år, och hunnit ta emot många soldater. För några år sedan var det många olika inryck, eftersom soldaterna hade olika lång värnplikt beroende på befattning.
Med treterminssystemet, som infördes vid förra stora inryckningen hösten 2006, kommer i stället alla soldater samtidigt. Tidigare har Lars hållit i många av de grundläggande utbildningarna för soldaterna i hans egen pluton – nu lär han ut sjukvård till alla kompaniets plutoner, medan andra officerare håller andra utbildningar, som till exempel signalering och skjututbildning.
– Det här är suveränt. Det blir mer kvalitet i utbildningen, säger han.
Att det går fort framåt beror inte bara på utbildningen – det kan också bero på att det nu är färre som får chansen att göra lumpen. De som kommer är mer lämpade och mer motiverade än tidigare, då antalet värnpliktiga var mycket större.
Den första tiden under värnplikten är viktig.
– Det soldaterna lär sig nu, det är det de kommer ihåg. Det har jag märkt när jag utbildat utlandsstyrkan. Därför är det extremt viktigt att det blir rätt, säger Lars Greko.
Lumpen bra träning för livet
Nackdelen kan vara att befälen får träffa "sina" soldater lite mindre ofta i början.
– Jag tycker att det är bra att man får träffa många olika befäl, säger Liv Holm, skyttegruppbefäl.
– Och det är bra övningar. Som nu när vi övar sjukvård. Med det här såret som sprutar blod blir det mer realistiskt, säger Sebastian Svensson och menar flaskan med rödfärgad vätska.
En bit bort står löjtnant Ida von Boisman och lär ut hur man tar hand om en bukskada.
– Det här är jättebra att utbilda så här. Bara att varje soldat hinner lägga om en bukskada – det har jag aldrig varit med om så här tidigt i utbildningen. Vi hinner mer, helt enkelt, säger hon innan hon går för att höra vad soldaterna Petrit Suhodolli och Adam Kylberg har att rapportera om sin skadade ”kamrat”.
Petrit berättar för Ida att det är Nils som ligger där, han har råkat illa ut i Afghanistan.
– Vi får hitta på scenariot själva. Vi hade utlandstjänst vid det andra momentet. Det är lika bra att fortsätta med det. Man måste tänka att det är verkligt, så att man agerar verkligt. Jag hoppas att jag kan göra utlandstjänst någon gång, om jag får tillräckligt bra betyg.
Petrit gillar att göra lumpen.
– Det är bra livsträning, bra livserfarenhet. Även om befälen kanske är väldigt noggranna ibland, om man har missat något när man rakat sig till exempel. Men det ska de vara, säger han.
Även befälen lär sig
Men inte bara de värnpliktiga lär sig under utbildningen – det gör även befälen. Extra mycket lär sig förstås befälsförstärkningen, befäl som inte är officerare. En av dem är sergeant Jens Varga, som muckade i somras. Han lär ut signalering – hur man bygger ihop en Radio 180 och hur man pratar i den. Nu sitter han i en lektionssal och pratar radio med soldaterna, som finns utspridda över området.
– För mig som inte hållit i utbildning tidigare är det här jättebra. Jag är ju med och genomför den här utbildningen åtta gånger. Och det finns mer förberedelsetid. Jag har lärt mig en del – nu har vi engelsk signalering. När jag gjorde lumpen gjorde vi det på svenska, säger han.